Folk förfasades över hur äckligt det såg ut. Jag känner mig skyldig er ett klargörande av vad det var för något jag höll på att laga:
1. Kalvsylta. Ni vet hur man gör? Jag sjöd en stor bit bog länge och väl på svag värme med goda kryddor. Sen silade jag och kokade ner buljongen, mixade köttet och blandade ihop. Jag håller med om att det inte såg så roligt ut i början. Dessutom höll den inte ihop som den skulle. Jag hade bestämt mig för att den inte skulle få följa med till julfirandet. Men på julaftonsmorgon vaknade jag med en idé. Jag tog några matskedar rödbetsspad (ja, jag har lagt in rödbetor) och smälte med gelatinblad och blandade i kalvsyltesörjan. En genial idé. Både utseende- och konsistensmässigt. Naturligtvis blev det den godaste kalvsyltan jag någonsin smakat. Och visst är den vacker?!
2. Konjakstryffel. Mitt livs första godis typ. Jag hade så sjukt mycket konjak i att man inte kan ta så mycket som en tugga och sedan köra bil. I Sverige.
3. Peters Paté. Världsklass.
Bonus: En typ av cumberland med finhackad scharlottenlök i vit balsamvinägerreduktion med socker, superrussin och hallon, mixade.
fredag 25 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Okej, okej, jag lägger undan min påse. (Den började ändå lukta). De där konjakstryfflarna... oh la la. Finns det några kvar?
ja, tro mig dom räcker lääänge...
Håller med Lilla Blå här.
För konjakstryffel är inte samma sak som det där svamprotsliknande man kan träna hundar att söka efter va?
Du beskriver din mat så att jag (nästan) är beredd att kasta mig i bilen - och det tar mååånga timmar - men med nästan övermänsklig ansträngning behärskar jag mig! God fortsättning på helgen...
Skicka en kommentar