Figge skrev en kommentar på mitt varginlägg. Jag vill publicera det. Matcha honom gärna. Jag gillar när det blir debatter här.
Jag ger er "Gästinlägg Figge":
Först är jag på väg att skriva jo, men så tycker jag ju inte.
Jag hatar inte vargjakt.
För mig är vargen ett djur som alla andra.
Och beslutas det att det skall det jagas skall det väll jagas?
Det är väldigt lätt att försvara varg, men att försvara bäver, rådjur och älg är inte lika självklart.
Inte ens räv som också liknar hundar/ vargar försvarar man med samma iver.
Vargen är granskogens delfin.
Den kan man inte jaga per definition, skitsnack.
Antingen jagar man eller så jagar man inte, jakten skall vara ett sätt att hålla förhållandet i balans.
Och i det här fallet har våra FOLKVALDA tagit det här beslutet, också för att de menar att vargjakten ökar vargens generella acceptens hos oss människor.
(Det verkar i verkligheten omvänt tror jag).
Oj det blev lite långt och krångligt.
Kortfattat:
Vargjakt:
OK, som all annan jakt.
Tusentals vargjägare som anmäler sig för att skjuta 27 vargar:
Eeeh?
Vargjakt gör vargen folklig:
Låter verkligen märkligt.
Stammen på 200 djur är för många:
Det kan jag inte uttala mig om.
Det är många nästan vuxna valpar som blir föräldralösa och det kan skapa problem:
Låter rimligt.
Min konklusion:
Det verkar märkligt att jaga varg.
Men det kan vara rimligt och helt orimligt också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag jagar inte själv, men lever i en familj och en miljö där jakten är ett helt naturligt inslag i livet. De jägare som jakthatare beskriver med ord som skjutkåta och diverse andra mindre smickrande termer finns. Men de är ett försvinnande litet fåtal. De flesta jägare är helt normala människor som utövar sitt fritidsintresse. Ett gediget naturintresse hänger ofta samman med jaktintresset och för det mesta är de här personerna aktiva vad gäller friluftsliv och naturvård i allmänhet och givetvis viltvård.
Alla som äter kött och hatar jägare borde ta sig en funderare. Själv brukar jag tänka att jag är falsk som gärna äter kött men som helst inte vill ta livet av djuret. Jag är tacksam mot de av mina familjemedlemmar som drar hem fint kött från djur som levde ett gott liv som slutade i skogen och inte i en slakterifabrik efter en lång lastbilsfärd.
Vargen är ett djur som andra och eftersom vi lever i en värld som vi människor påverkar starkt där balansen mellan arterna inte kan reglera sig själv enbart utifrån mattillgång och predatorstammarnas upp- och nergångar behövs jakt. Vargen får tyvärr vara symbol både för "det onda" och för det nästan heliga i faunan. En mer realistisk syn på detta djur skulle gagna debatten. När det gäller de skador vargar kan åstadkomma för de som försöker leva på tamdjursuppfödning eller renskötsel har jag sett på nära håll. De kan vara förödande. Trots det tror jag säkert att det finns plats för fler vargar i vårt land. Jakt på vargar i områden där de utgör problem kan nog vara ett bra sätt att öka acceptansen för det vackra och ståtliga djuret som jag bara har sett i frihet på mycket långt håll, än så länge.
Feg som jag är kommenterar jag anonymt i dag. Då slipper jag stänga min egen blogg för kommentarer i en månad eller så.
Jag gläder mig till en hatvåg på min blogg.
Har bara haft sporadiskt hat.
Nu får jag kanske varghatar-hat.
Men jag tvivlar på det.
PS
Anonym om du skriver sådär sakligt och förnuftigt tror jag inte du ska oroa dig.
PS II
Debatten?
PS III
Om några timmar Assassins Creed... Snitt snitt.
Figge: Du skulle bara veta. Man behöver inte provocera när det gäller detta ämne för att få diverse stollar på halsen.
/fega I
Figge och Anonym: Hatdiskussion blir det ju så fort man tycker. Om någonting överhuvudtaget. Själv har jag en annan uppfattning om vargjakt än ni. Jag tycker att vargskräcken är uppblåst. Jag vet att vargen ställer till det för en del renägare bland annat. Men antalet människor i vårt land som drabbas kan väl räknas på ena handens fingrar? Eller finns det mörkertal? Jämfört med kamphundar, feluppfostrade hundar, som finns i vår närhet, så känns vargen ofarlig.
Läste visst Figges inlägg lite slarvigt inser jag nu. Och jag är själv nästan klar med min jägarexamen. Har ett skjutprov kvar.
För mej personligen kan det få finnas ungefär hur mycket varg som helst i skogen. Jag vistas mycket i skog och mark och har aldrig känt mej orolig eller rädd för nån varg. Vargen är - om den är frisk - så skygg att risken för en människa torde vara minimal. Det finns betydligt större anledning att tänka sig för när det gäller björn. Men jag måste respektera de människor som försörjer sig i näringar som lider skada av vargen. Därför tror jag att vi får acceptera vargjakt om än i liten omfattning. Sen kunde man ju önska att de som administrerar jakten gjorde det på ett effektivare sätt.
I
Anledningen till den stora uppslutningen ute i skogarna för att fälla de tjugosju vargarna kan vara en annan än vad man först tror...
Vargdebatten är högljudd och aggressiv från varghatarnas sida. De blir ofta provocerade till överilade uttalanden av massmedia som girigt slänger sig över dessa medieovana människor. De som driver frågorna har ofta ingen massmedievana å tenderar att verka råa å grovhuggna å får inte fram sitt budskap så att det blir begripligt för andra samhällsgrupper.
Aggressiviteten har oxå gjort att om man inte är för så är man emot.
Jag har pratat lite med jägare här i trakten som säger att de inte egentligen har nån åsikt å nåt emot varg i sina skogar men som inte vågar låta bli att ställa upp i jaktlaget eftersom de kan uppfattas som vargkramare å därmed riskera att bli utfrysta av de mer aggressiva varghatarna.
Att sen få bryta helgtristessen med att få komma ut i skogen med andra jägare kan ju faktiskt oxåå vara en orsak till den stora uppslutningen...
Skicka en kommentar