Johan Lindqvist undrade i en kommentar om jag tog av mig skjortan före, under eller direkt efter förlossningen. Det korta svaret, som jag gav honom i ett sms, är direkt efter. Men jag vill utveckla det där lite.
När Vera föddes och jag skulle hålla henne för första gången rådde barnmorskan att ta av mig skjortan både för Veras och min skull; att vi skulle få känna lite hud. Då hade Vera varit en sväng uppe hos Jonna först, så jag hann i god tid ta av mig.
Men den här gången sa Jonna direkt när Signe kom ut att jag fick ta henne först (stort av en mor tycker jag, även om hon har tre sedan tidigare) och då hann jag inte ta av mig några kläder. Nu gjorde inte det så mycket, det var mäktigt ändå (komisk detalj, jag glömde bort att hon inte var trådlös vid det laget, så att Jonna sa skämtsamt: aj, tänk på att hon sitter fast...).
Så nästa gång vi... nej visst fan, det blir ingen nästa gång, det är ju en efterrättsbäbis. Men i alla fall. Ett tips till andra, och om jag fick spela om partiet hade jag tagit av mig på överkroppen i det absoluta slutskedet. Typ när dom sa att huvet var ute och jag peppade Jonna att ta den sista värken - ever! Så att jag var redo direkt när Signe kom ut.
För det är nåt obeskrivligt särskilt med bäbisar och hud.
måndag 8 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Lycklig far, något misstänksam bebis. Som det ska vara!
Japp, det slår allt. Man får liksom lukta på livets under ett slag. Nä, nu blir jag rörd. Ni är så fina!
Grattis Peter!
Hälsa frugan.
(S är _nästan_ lika söt som V)
Aha, jag förstår.
I mitt huvud slet du av dig skjortan i något slags målgest, tog ett ärevarv runt rummet med skjortan vevande över huvudet för att avsluta med att hissa flickebarnet mot taket i en triumfatorisk gest. Därefter lade henne till ditt bröst.
Grattis på födelsedagen Peter!
Skicka en kommentar