söndag 31 augusti 2008
PS 3:
Gunilla Röör sköt inte på premiären av min pjäs Flickan på Henriksdalsberget (som hon gjorde fantastisk på Stockholms Stadsteater våren 2003 tillsammans med Frida Hallgren) och hon medverkade aldrig i Lars Noréns Stilla vatten.
Tack!
En mycket uppmärksam bloggläsare mailade mig följande citat från Lars Noréns "En dramatikers dagbok", den 1 juni 2002:
"Träffade Gunilla Röhr på Saturnus. Jag tyckte också om henne. Bad henne vara med. Hon har ett engagemang på Stadsteatern, en pjäs av Peter Barlach som hon gillar, men hon är beredd att skjuta på det. Hon vill läsa Stilla vatten."
Stort. Hamnar nog direkt in bland topp 20 på Pseudomerit-listan.
PS: Observera att det varken är jag eller bloggläsaren som inte kan stava den berömda skådespelerskans efternamn. Det är dramatikern.
PS2: Dessutom anar man ett syftningsfel. Eller kanske inte förresten. Gunilla tycker pjäsen suger, men gillar mig...
"Träffade Gunilla Röhr på Saturnus. Jag tyckte också om henne. Bad henne vara med. Hon har ett engagemang på Stadsteatern, en pjäs av Peter Barlach som hon gillar, men hon är beredd att skjuta på det. Hon vill läsa Stilla vatten."
Stort. Hamnar nog direkt in bland topp 20 på Pseudomerit-listan.
PS: Observera att det varken är jag eller bloggläsaren som inte kan stava den berömda skådespelerskans efternamn. Det är dramatikern.
PS2: Dessutom anar man ett syftningsfel. Eller kanske inte förresten. Gunilla tycker pjäsen suger, men gillar mig...
Varför har ingen sagt nåt?!
Plötsligt har jag hört från två håll att jag är omnämnd i "En dramatikers dagbok" av Lars Norén.
Varför har ingen sagt nåt? Sparring? Nån annan som läser den? Exakt vad står det? Det här är ju hur kultigt som helst!
Man kan kalla det pseudomerit. Jag älskar pseudomeriter. (Min största är när jag sjöng "Det börjar verka kärlek banne mig" med boxaren "Lillen" Eklund i SVTs lördagsunderhållning 1993, är det nån som vill se det förresten?)
Jag har alltid retat mig på att den fan inte paginerar (det är bara pretto, inte effektfullt), nu mer än nånsin, men om nåt hittar det, please, memorera datumet och skicka mig citatet!
Varför har ingen sagt nåt? Sparring? Nån annan som läser den? Exakt vad står det? Det här är ju hur kultigt som helst!
Man kan kalla det pseudomerit. Jag älskar pseudomeriter. (Min största är när jag sjöng "Det börjar verka kärlek banne mig" med boxaren "Lillen" Eklund i SVTs lördagsunderhållning 1993, är det nån som vill se det förresten?)
Jag har alltid retat mig på att den fan inte paginerar (det är bara pretto, inte effektfullt), nu mer än nånsin, men om nåt hittar det, please, memorera datumet och skicka mig citatet!
lördag 30 augusti 2008
Nostalgi - Såhär såg mitt första inlägg för på dagen 1 år sen ut:
Rubriken löd: Två bakfulla (första inlägget)Texten: En som fick ett kraftigt epilepsianfall igår och en som lekte Thåström-Så ska det låta med Jonas halva natten.
Hur tänkte jag där undrar jag, men ändå. Jag satte nån slags nivå...
Hur många har varit med från början egentligen? Godiva liksom? Söderberg? Nån mer?
Nu när jag länkade till dom kom bloggen på vad den önskar sig i födelsedagspresent! Länkar naturligtvis! Bloggen vill bli länkad till. Bloggen skriker nu: Länka mig, länka mig!
Jag är i alla fall väldigt glad att jag började blogga och jag har sagt det förut och säger det igen, take it or leave it:
Jag kommer blogga tills jag dör.
Tävlingen avgjord!
Hon var den enda som kom upp med alla rätt i tävlingen om att vinna min nya bok Dubbelfel (hon var smart nog att gå in på den nyuppdaterade hemsidan där det såklart finns smakprov på de fyra första kapitlet av boken!) och blir därmed en självklar vinnare:
HOSANNA
Bloggen som fyller 1 idag säger Grattis!
Rätt svar:
1. Bessie (så hette hunden i förra boken, så heter hunden fortfarande)
2. Stavmixern (har John lagt i diskmaskinen som jag skrev i kapitel 16 tidigare här på bloggen)
3. 2.46. ("När pappa väcker mig står klockan på 2.46." Så börjar kapitel 1, som finns på hemsidan)
Hosanna, maila mig din adress, så skickar jag boken å det snaraste.
Ni andra som var med och tävlade: jag är grymt sugen på att lotta ut några böcker till tack vare era fantastiska motiveringar. Så fort jag har tid ska jag sätta mig med det. Under tiden får ni såklart påverka juryn. (Ordsnok är för övrigt helt rätt ute i kommentarsfältet under tävlingsinlägget...)
Bloggen som fyller 1 idag säger Grattis!
Rätt svar:
1. Bessie (så hette hunden i förra boken, så heter hunden fortfarande)
2. Stavmixern (har John lagt i diskmaskinen som jag skrev i kapitel 16 tidigare här på bloggen)
3. 2.46. ("När pappa väcker mig står klockan på 2.46." Så börjar kapitel 1, som finns på hemsidan)
Hosanna, maila mig din adress, så skickar jag boken å det snaraste.
Ni andra som var med och tävlade: jag är grymt sugen på att lotta ut några böcker till tack vare era fantastiska motiveringar. Så fort jag har tid ska jag sätta mig med det. Under tiden får ni såklart påverka juryn. (Ordsnok är för övrigt helt rätt ute i kommentarsfältet under tävlingsinlägget...)
fredag 29 augusti 2008
Kräftfiske i Roslagen
Säsongsdebut för långkalsonger. Vi får hoppas på mobilbloggen, nu kör vi!Imorgon lördag avgörs tävlingen och min blogg fyller 1 år. Ni kan redan nu börja klura på presenter, men jag lovar att fråga bloggen vad den önskar sig.
Trevlig kväll!
Dagens Jonna (till mig)
"Det är idag jag skulle vilja att du var min sugardaddy och gav mig lite pengar och klappa mig i rumpan och sa: Gå och köp dig nånting snyggt!"
Dagens Jonna (för sig själv)
"Undrar om jag tog pillrena eller bara la dom nånstans. Det vet man aldrig. Det är det som gör det så spännande att leva med mig."
Roadblogg
Den 17 september startar Peter Barlachs underbara resa genom Sverige. Jag ska spela min enmansföreställning Heliga familjen i samarbete med Riksteatern.
Jag ska åka land och rike kring helt ensam. Kanske 1000 mil i bil. Sverige runt på 80 dagar. Sakna min familj.
Mer än hälften av min vakna tid tänker jag på den här turnén. Det känns lite som mitt liv före och efter hösten 2008. Det känns nästan som en expedition, som måste planeras minutiöst.
Ni som tycker det verkar trist kan lika gärna hoppa av redan nu, för i höst kommer det här är att bli värsta roadbloggen.
Igår gick jag tillexempel en ljudkurs ute på Riksteatern eftersom jag ska vara min egen ljudtekniker. I början hade jag nästan lite panik - framförallt över alla sladdar. Trots att jag är helt ensam ska jag ändå åka runt med 200 meter sladd som ska kopplas rätt på kanske 20 ställen. Ni som varit med ett tag och sett min ordning hemma, kan förstå att jag blir lite nojig. Sen ska det låta bra också - helt på bara mitt ansvar. Sen ska man plocka ihop allt igen och då bör man nog göra nånting jag aldrig gjort i hela mitt liv - lägga tillbaks grejerna där man tog dom!
Här är några av titlarna jag bär på min resa:
chaufför
roddare
ljudtekniker
scenmästare
scentekniker
turnéledare
publikvärd
sminkör
scenograf
kostymör
påklädare
merchandiseansvarig
artist
regissör
manusförfattare
sångtextförfattare
dramaturg
musiker
kompositör (tillsammans med Oscar Söderberg)
Snälla, säg att ni gör mig sällskap?
Jag ska åka land och rike kring helt ensam. Kanske 1000 mil i bil. Sverige runt på 80 dagar. Sakna min familj.
Mer än hälften av min vakna tid tänker jag på den här turnén. Det känns lite som mitt liv före och efter hösten 2008. Det känns nästan som en expedition, som måste planeras minutiöst.
Ni som tycker det verkar trist kan lika gärna hoppa av redan nu, för i höst kommer det här är att bli värsta roadbloggen.
Igår gick jag tillexempel en ljudkurs ute på Riksteatern eftersom jag ska vara min egen ljudtekniker. I början hade jag nästan lite panik - framförallt över alla sladdar. Trots att jag är helt ensam ska jag ändå åka runt med 200 meter sladd som ska kopplas rätt på kanske 20 ställen. Ni som varit med ett tag och sett min ordning hemma, kan förstå att jag blir lite nojig. Sen ska det låta bra också - helt på bara mitt ansvar. Sen ska man plocka ihop allt igen och då bör man nog göra nånting jag aldrig gjort i hela mitt liv - lägga tillbaks grejerna där man tog dom!
Här är några av titlarna jag bär på min resa:
chaufför
roddare
ljudtekniker
scenmästare
scentekniker
turnéledare
publikvärd
sminkör
scenograf
kostymör
påklädare
merchandiseansvarig
artist
regissör
manusförfattare
sångtextförfattare
dramaturg
musiker
kompositör (tillsammans med Oscar Söderberg)
Snälla, säg att ni gör mig sällskap?
torsdag 28 augusti 2008
onsdag 27 augusti 2008
tisdag 26 augusti 2008
Om att hålla koll på sin pappas idoler
Jag var ju bara tvungen att köpa en vinare med Elvis på, så fort jag såg den på Systemet. (Helt otippat tyckte vi att den var jättegod, men det är inte det.)Jag visade flaskan för Vera och frågade om hon visste vem det var.
"Elvis", svarade hon säkert. Jag berömde henne varpå hon undrade:
"Han lever va?"
"Nej, Elvis lever inte", sa jag.
"Men vem är det som lever nu igen?" frågade hon.
"Det är Thåström", sa jag.
"Ja just det", sa Vera.
Söderbröder
Fick ett tips om ett inlägg på ett Bajenforum efter skandalderbyt igår.
Någon som kallar sig LäderLars skriver följande:
Sänt: 2008-08-26 10:07:56
Vaknade ångestriden på köksgolvet i morse av att frun skrek och barnen grät.
Tydligen hade jag i i gårdagens känslostorm och förvirring stampat ihjäl barnens hamster när jag kom hem. Så nu sitter jag här, frånskild och med blodiga skor. Inte fan ångrar jag mig. En råttliknande varelse mindre.
Forza Bajen
LäderLars
Någon som kallar sig LäderLars skriver följande:
Sänt: 2008-08-26 10:07:56
Vaknade ångestriden på köksgolvet i morse av att frun skrek och barnen grät.
Tydligen hade jag i i gårdagens känslostorm och förvirring stampat ihjäl barnens hamster när jag kom hem. Så nu sitter jag här, frånskild och med blodiga skor. Inte fan ångrar jag mig. En råttliknande varelse mindre.
Forza Bajen
LäderLars
Hjälp mig!
Hur exporterar jag alla mina e-postadresser från min PC till min Mac, så att de lägger sig i samma grupper etc?
Apropå tävlingen...
... vill jag bara säga att Dubbelfel är en uppföljare på Inte bara tennis och att alla svaren naturligtvis finns i bloggen och eller bara ett par länkklick ifrån samt att Johansssons buffliga stil inte vinner fler tävlingar.
/Tävlingsledningen
/Tävlingsledningen
Länka mig hit och länka mig dit
Apropå Lovely Godivas helt oemotståndliga inlägg, som ni måste läsa om ni inte gjort det, ger jag er Brunos gamla kontring i repris.
måndag 25 augusti 2008
Sök och du skall finna...
Idag har Webmaster Gustave uppdaterat hemsidan inför hösten.
Jag tycker den är snygg och praktisk, men kom gärna med synpunkter.
Jag tycker den är snygg och praktisk, men kom gärna med synpunkter.
Tävling!
Nu har lådan med fri-exen av min nya bok Dubbelfel kommit. Tävla och vinn ett signerat ex - innan den finns i handeln!Jag har ju inte en aning, men Jan Nilsson från Bibliotekstjänst avslutade i alla fall i sin superrecension såhär (och det räcker för mig):
"Det här är en bok att ta till sitt hjärta och det är svårt att lägga den ifrån sig."
Men nu till tävlingen. Svara rätt på några frågor och vinn.
1. Vad heter Johns hund?
2. Vad är det mest udda John har stoppat in i diskmaskinen?
3. Vad är klockan i öppningskapitlet av Dubbelfel? (närmast rätt svar gäller om ingen prickar rätt)
Utslagsfråga om flera skulle ha alla rätt: Varför vill du ha boken?
Jag är jury, tävlingen pågår hela veckan. Fram till lördag den 30:e augusti kl. 14.00 kan man lämna in förslag.
Skriv svaren i kommentarsfältet eller om ni inte vill avslöja era svar, maila mig på peter.barlach@telia.com. (Om ni skriver ett svar i kommentarsfältet - för att förvilla era motståndare - och ett svar på mail, är det mailet som räknas.)
Obs: Tävlingen har MINST en vinnare... Lycka till!
söndag 24 augusti 2008
Kantarelltortilla
Smält (mitt uttryck för att under lång tid på extremt svag värme fräsa) lök, vitlök, chili i minst en halvtimme. Sista tiden tillsammans med tunt skuren kokt potatis.När all vass smak från löken är borta häll på äggstanningen (= lättvispat ägg, salt och peppar - obs. inget vatten, ingen mjölk och framförallt ingen jävla grädde!)
Låt äggen stelna på så svag värme som du har tid med.
Sen kom mitt lilla lyxfusk in i bilden eftersom jag redan hade en kantarellröra blandat med några Karl Johan som Vera plockat.
(Kantarellröran går kort till såhär: vattna ur kantarellerna (låt dom ligga ensamma i pannan tills allt vatten dunstat), därefter smält lök vitlök chili (se ovan) och örter tillsammans med svampen i nån halvtimme.
Strö färskriven parmesan över omeletten när den nästan stelnat.
Häll på kantarellröran, toppa med örter och några plommontomater.
Salta och peppra när och hur mycket du känner för.
Av alla äggrätter jag nånsin gjort: Lätt topp 3!
Jävla mobilbloggen krånglar!
Det började redan i Köping där ni blev blåsta på en jävla massa sköna roliga geniala inlägg. Och titta på den här bilden som jag tog igår på väg till spelningen i Frasse i Parken (tack, det gick bra). Tänk er den med texten: "Passerar Gamla stan - med solsken i blick och fjärilar i magen", som jag skrev tre gånger innan jag la ner.Det hade ju förändrat hela er lördagkväll!
Det blir ett allvarligt snack med Telia imorgon. Och då menar jag riktigt allvarligt. Vi kan kalla det utvecklingssamtal.
lördag 23 augusti 2008
fredag 22 augusti 2008
Frasse i parken! (obs Gratis)
Imorgon lördag den 23 augusti har sköna Frans Haraldsen ordnat en gratis musikfestival i Lasse i parken, vid Hornstull i Stockholm.
Grymma artister. Särskilt Fredrik af Trampe är något utöver det vanliga.
Spelschema
16.55 - 17.20 Jocke Nilsson
17.30 - 17.55 Erik Henebratt
18.05 - 18.30 Peter Faxvall
18.40 - 19.05 Fredrik af Trampe
19.15 - 19.40 Peter Barlach
19.50 - 20.15 Emma Persson plus Frans Haraldsen
20.25 - 20.50 Johan Johansson
21.00 - 21.25 David Sandmark
21.35 - 22.00 Sanna Carlstedt
See you!
PS: Sa jag att det var Gratis?
Grymma artister. Särskilt Fredrik af Trampe är något utöver det vanliga.
Spelschema
16.55 - 17.20 Jocke Nilsson
17.30 - 17.55 Erik Henebratt
18.05 - 18.30 Peter Faxvall
18.40 - 19.05 Fredrik af Trampe
19.15 - 19.40 Peter Barlach
19.50 - 20.15 Emma Persson plus Frans Haraldsen
20.25 - 20.50 Johan Johansson
21.00 - 21.25 David Sandmark
21.35 - 22.00 Sanna Carlstedt
See you!
PS: Sa jag att det var Gratis?
torsdag 21 augusti 2008
I det här läget...
... var jag helt säker på att min sista pingisraffelstund framför teven nånsin var kommen. Efter Waldner och Persson är det slut med svensk pingis för all framtid. Men den enda svenska OS-deltagare, som är äldre än jag hänger i. Persson, Persson, Persson! Vilken man! Räddar två matchbollar och kommer tillbaka. Osannolikt!
Nu är jag på bloggbanan igen
Lovar att vid tillfälle berätta om vad som föranledde pausen.
Ledtråd: Underskatta inte "Mycket sällsynta" biverkningar av antibiotikan...
Ledtråd: Underskatta inte "Mycket sällsynta" biverkningar av antibiotikan...
måndag 18 augusti 2008
fredag 15 augusti 2008
Lite pirrig här
Nu ska jag åka till den här fantastiska prestige-festivalen i Köping och spela. Imorgon ca 15.25 kliver jag på. Ska testa lite nya låtar och prat, ingen i publiken har en aning om vem jag är och kanske inte ens har kommit då, för de väntar tills stjärnorna lirar. (Obs: inte bitter, jag hade gjort likadant.) Lite läskigt alltså.
Jag är otroligt glad för min riksteaterturné i höst, men att få vara på en riktig musikfestival med riktiga artister och snicksnacka backstage med Lars Demian, skåla med Per Persson och drömma omöjliga hångeldrömmar om Kajsa Grytt - det, det är riktigt fina grejer!
Penicillinet har börjat kicka in, jag vet vad jag ska göra, jag är laddad till tänderna, så ni behöver inte hålla tummarna. Jag tycker ni ska komma dit istället. Va fan, det är helg, bra väder, kom dit nu!
Hej så länge
PS: Störst är nog att jag är förband till Finn Zetterholm!
PS2, tillägg: Fast ni får önska mig lycka till.
Jag är otroligt glad för min riksteaterturné i höst, men att få vara på en riktig musikfestival med riktiga artister och snicksnacka backstage med Lars Demian, skåla med Per Persson och drömma omöjliga hångeldrömmar om Kajsa Grytt - det, det är riktigt fina grejer!
Penicillinet har börjat kicka in, jag vet vad jag ska göra, jag är laddad till tänderna, så ni behöver inte hålla tummarna. Jag tycker ni ska komma dit istället. Va fan, det är helg, bra väder, kom dit nu!
Hej så länge
PS: Störst är nog att jag är förband till Finn Zetterholm!
PS2, tillägg: Fast ni får önska mig lycka till.
Tack Jan Majlard
Tack Jan Majlard, för din artikel i dagens Svenska Dagbladet. Den fick mig att äntligen göra nånting, som jag tänkt göra så länge, men av olika anledningar skjutit upp.Idag ringde jag och sa upp min prenumeration.
En dålig sak med att ha varit gräsänkling en vecka
Man kan inte skylla på nån annan när dasspappret plötsligt är slut.
torsdag 14 augusti 2008
Mera Ara
Har inte sett bronsmatchen och prisceremonin förrän nu, men jävlar vad snyggt!
Nej, jag tycker inte man ska vara en dålig förlorare, men jag tycker att man ska följa sitt hjärta och det gör den mannen. Han höll först på att missa bronsmatchen för att han inte ville brottas, blev övertalad att visa dom jävlarna. Han sket ju i bronset, han ville bara visa dom jävlarna. De fick tydligen köra som biltjuvar och sen springa hela vägen till arenan för att hinna till matchen överhuvudtaget. Och så krossar han sin motståndare, vinner en bronsmedalj och slänger den på mattan.
Så otroligt vackert!
När jag dessutom läser i Aftonbladet att Pelle Svensson äntligen talar ut vad han vet om mutor och korruption inom brottningsvärlden tack vare det här, så tänker jag att Ara kanske kan bli en martyr. Tänk om världen härmed inser att man måste göra någonting åt smutset i den sporten.
Tänk om hans bojkott av medaljen gör skillnad. Då är det kanske värt nåt. Inte för att jag tror det, men jag vill tro det idag.
Nej, jag tycker inte man ska vara en dålig förlorare, men jag tycker att man ska följa sitt hjärta och det gör den mannen. Han höll först på att missa bronsmatchen för att han inte ville brottas, blev övertalad att visa dom jävlarna. Han sket ju i bronset, han ville bara visa dom jävlarna. De fick tydligen köra som biltjuvar och sen springa hela vägen till arenan för att hinna till matchen överhuvudtaget. Och så krossar han sin motståndare, vinner en bronsmedalj och slänger den på mattan.
Så otroligt vackert!
När jag dessutom läser i Aftonbladet att Pelle Svensson äntligen talar ut vad han vet om mutor och korruption inom brottningsvärlden tack vare det här, så tänker jag att Ara kanske kan bli en martyr. Tänk om världen härmed inser att man måste göra någonting åt smutset i den sporten.
Tänk om hans bojkott av medaljen gör skillnad. Då är det kanske värt nåt. Inte för att jag tror det, men jag vill tro det idag.
I morse var jag uppe med Ara
Idag blöder mitt hjärta för Ara Abrahamian. En riktig hjälte.För fyra år sedan grät han sorgetårar över sitt OS-silver. Han kände sig orättvist behandlad och bortdömd och ville slänga medaljen. Sedan la han av för att han var så less på brottningen. Men suget efter ett OS-guld blev för stort. Så han fortsatte med den osannolika mördarträningen. Bara för att till slut få sitt OS-guld. Bara för att förverkliga sin dröm.
Idag skulle han få sin efterlängtade revansch. Han var bara en enda match från OS-final, när han i semifinalen blev bortdömd mot en italienare.
Mitt brottningsöga ger mig inga ledtrådar om huruvida han blev det eller inte. Men svensklägret säger att det är tidernas domarskandal och jag väljer att tro dom. Jag lider så hårt med Ara. Jag har nog inte sett en argare man någon gång. Jag var rädd att han skulle nita domaren (rättelse: jag hoppades att han skulle nita domaren).
Han vägrade tacka såväl motståndaren, som domaren för matchen och nu riskerar han att diskvalificeras från bronsmatchen.
Om jag känner Ara rätt, tror jag att han skiter i vilket.
onsdag 13 augusti 2008
Det är fullt möjligt att det här inlägget kommer att raderas innan kvällen har blivit natt
En sak som är lite sorglig för en en sån som jag.
När jag just fått min bok, som jag kämpat med i ett och ett halvt år, i handen, så vill jag å ena sidan ställa mig skrika ut min glädje och läsa högt ur den på ett berg för en folkmassa, å andra sidan vågar jag inte ens öppna boken, för jag är så rädd att jag ska hitta fel. Både korrgrejer och mer konstnärliga/hantverksmässiga irritationsmoment. Typ, jag borde ha strukit den meningen, jag borde inte haft med den svordomen, jag skulle ha bytt plats på de två styckena, jag skulle inte ha skrivit den jävla skitboken överhuvudtaget, eller vad det nu kan vara.
Nu slog jag knut på mig själv och vågade läsa ett kapitel på måfå. Jag läste lite ryckigt och konstigt för att jag var så nervös för att hitta knasigheter. Jag kom igenom och tyckte för några sekunder att det var en ganska träffande och tragikomisk vardagsbeskrivning av en spirituell dysfunktionell tonårsfamilj.
Ä vad fan, sluta sjåpa, här är kapitel 16!
16.
När jag kommer hem från skolan står Sofie och skrubbar diskbänken under diskstället. Hon är röd i ansiktet och gnuggar frenetiskt med stålull och något vitt medel.
”Hej”, säger jag.
”Hej”, tror jag att hon säger fast jag hör inte riktigt för hon är så inne i sitt skrubbande.
”Vad gör du?” frågar jag.
”Vad ser det ut som att jag gör?” Nu hör jag vad hon säger.
”Skrubbar”, säger jag.
”Ja, det är ju ingen annan som städar det här huset i alla fall!” Jag går därifrån och är på väg upp för trappan när hon ropar efter mig.
”Är du klar med frukosten eller ska du ha mer?”
Jag vänder och går tillbaka till köket. Nu ser jag att smöret, rostbrödet, skinkan och leverpastejen står framme.
”Du var sist i morse!” säger Sofie surt.
”Förlåt”, säger jag.
”Säg inte förlåt till mig, säg det till leverpastejen.”
Jag börjar plocka in. Rostbrödpåsen står öppen och de yttersta brödskivorna har säkert blivit torra och förstörda. Kanterna på den översta skinkan har rest sig och ser torra ut. Leverpastejen har fått en liten gråaktig hinna, men går säkert att äta. Smöret simmar runt i sin bytta och är bara att slänga.
Sofie slutar skrubba och häller vatten över diskbänken. Hon sköljer bort det vita löddret med någon skrapa, men när jag stoppar in knivarna i bestickstället i diskmaskinen slutar hon helt och ställer sig och kollar på mig.
”Vad glor du på?” undrar jag.
”Dig”, säger hon.
”Varför då?”
”För att jag undrar hur du plockar in i diskmaskinen.”
”Jag är inte tre år, jag kan plocka in i diskmaskinen!”
”Nä du är tolv år och kan inte plocka in i diskmaskinen”, rättar hon.
Bara för att retas ställer jag ett av glasen rättvänt, alltså upp och ner för diskmaskinen.
Jag bara väntar på att hon ska ta upp det där med stavmixern.
”Vem var det som stoppade stavmixern i diskmaskinen?” frågar hon med sitt störiga tonfall.
”Men det var ett jävla tjat”, säger jag direkt.
”Hajar du inte att det är asfarligt och att både den och diskmaskinen kan gå sönder.”
”Jag har ju förklarat tusen gånger att jag inte tänkte på vad jag gjorde.”
”Det var en jävla tur att jag upptäckte det när jag skulle sätta på den.”
”Ska du säga, du ställde in sockret i kylen.”
”Vem skulle annars ha upptäckt det, det är ju bara jag som sätter på diskmaskinen i den här jävla familjen!”
Telefonen ringer som tur är. Jag vet att man inte ska diska stavmixern i maskinen, men jag tänkte inte på vad jag gjorde. Och det tjatar hon om varje gång jag plockar i något i diskmaskinen. Ibland gör hon det argt, ibland för att retas på skoj. Den här gången var det någonstans mittemellan.
När vi var små tävlade vi alltid om att komma först till telefonen, men Sofie vill aldrig svara längre, så det är alltid jag som vinner.
Jag ser att det är pappa på displayen. (Pappa köpte äntligen nya telefoner i somras, så att man kan se vem det är som ringer.)
”Hallå det är John Istedt”, svarar jag så tydligt och vänligt jag kan utan att det ska låta tillgjort.
”Hej, det är Christer”, säger han.
”Hej!” säger jag glad och överraskad.
Efter lite vanligt prat så frågar han om det är okej att han inte kommer hem förrän vid elva, halv tolv ikväll, det är någon delårsrapport som han behöver få klar.
”Helt okej”, säger jag och han säger att det finns kokta potatisar i kylen som man kan steka och köttbullar i frysen.
Så fort jag lagt på förhör Sofie mig om exakt vad pappa sa och exakt när han skulle komma hem. Jag fattar inte varför det är så viktigt, men berättar allt pappa sa.
När jag just fått min bok, som jag kämpat med i ett och ett halvt år, i handen, så vill jag å ena sidan ställa mig skrika ut min glädje och läsa högt ur den på ett berg för en folkmassa, å andra sidan vågar jag inte ens öppna boken, för jag är så rädd att jag ska hitta fel. Både korrgrejer och mer konstnärliga/hantverksmässiga irritationsmoment. Typ, jag borde ha strukit den meningen, jag borde inte haft med den svordomen, jag skulle ha bytt plats på de två styckena, jag skulle inte ha skrivit den jävla skitboken överhuvudtaget, eller vad det nu kan vara.
Nu slog jag knut på mig själv och vågade läsa ett kapitel på måfå. Jag läste lite ryckigt och konstigt för att jag var så nervös för att hitta knasigheter. Jag kom igenom och tyckte för några sekunder att det var en ganska träffande och tragikomisk vardagsbeskrivning av en spirituell dysfunktionell tonårsfamilj.
Ä vad fan, sluta sjåpa, här är kapitel 16!
16.
När jag kommer hem från skolan står Sofie och skrubbar diskbänken under diskstället. Hon är röd i ansiktet och gnuggar frenetiskt med stålull och något vitt medel.
”Hej”, säger jag.
”Hej”, tror jag att hon säger fast jag hör inte riktigt för hon är så inne i sitt skrubbande.
”Vad gör du?” frågar jag.
”Vad ser det ut som att jag gör?” Nu hör jag vad hon säger.
”Skrubbar”, säger jag.
”Ja, det är ju ingen annan som städar det här huset i alla fall!” Jag går därifrån och är på väg upp för trappan när hon ropar efter mig.
”Är du klar med frukosten eller ska du ha mer?”
Jag vänder och går tillbaka till köket. Nu ser jag att smöret, rostbrödet, skinkan och leverpastejen står framme.
”Du var sist i morse!” säger Sofie surt.
”Förlåt”, säger jag.
”Säg inte förlåt till mig, säg det till leverpastejen.”
Jag börjar plocka in. Rostbrödpåsen står öppen och de yttersta brödskivorna har säkert blivit torra och förstörda. Kanterna på den översta skinkan har rest sig och ser torra ut. Leverpastejen har fått en liten gråaktig hinna, men går säkert att äta. Smöret simmar runt i sin bytta och är bara att slänga.
Sofie slutar skrubba och häller vatten över diskbänken. Hon sköljer bort det vita löddret med någon skrapa, men när jag stoppar in knivarna i bestickstället i diskmaskinen slutar hon helt och ställer sig och kollar på mig.
”Vad glor du på?” undrar jag.
”Dig”, säger hon.
”Varför då?”
”För att jag undrar hur du plockar in i diskmaskinen.”
”Jag är inte tre år, jag kan plocka in i diskmaskinen!”
”Nä du är tolv år och kan inte plocka in i diskmaskinen”, rättar hon.
Bara för att retas ställer jag ett av glasen rättvänt, alltså upp och ner för diskmaskinen.
Jag bara väntar på att hon ska ta upp det där med stavmixern.
”Vem var det som stoppade stavmixern i diskmaskinen?” frågar hon med sitt störiga tonfall.
”Men det var ett jävla tjat”, säger jag direkt.
”Hajar du inte att det är asfarligt och att både den och diskmaskinen kan gå sönder.”
”Jag har ju förklarat tusen gånger att jag inte tänkte på vad jag gjorde.”
”Det var en jävla tur att jag upptäckte det när jag skulle sätta på den.”
”Ska du säga, du ställde in sockret i kylen.”
”Vem skulle annars ha upptäckt det, det är ju bara jag som sätter på diskmaskinen i den här jävla familjen!”
Telefonen ringer som tur är. Jag vet att man inte ska diska stavmixern i maskinen, men jag tänkte inte på vad jag gjorde. Och det tjatar hon om varje gång jag plockar i något i diskmaskinen. Ibland gör hon det argt, ibland för att retas på skoj. Den här gången var det någonstans mittemellan.
När vi var små tävlade vi alltid om att komma först till telefonen, men Sofie vill aldrig svara längre, så det är alltid jag som vinner.
Jag ser att det är pappa på displayen. (Pappa köpte äntligen nya telefoner i somras, så att man kan se vem det är som ringer.)
”Hallå det är John Istedt”, svarar jag så tydligt och vänligt jag kan utan att det ska låta tillgjort.
”Hej, det är Christer”, säger han.
”Hej!” säger jag glad och överraskad.
Efter lite vanligt prat så frågar han om det är okej att han inte kommer hem förrän vid elva, halv tolv ikväll, det är någon delårsrapport som han behöver få klar.
”Helt okej”, säger jag och han säger att det finns kokta potatisar i kylen som man kan steka och köttbullar i frysen.
Så fort jag lagt på förhör Sofie mig om exakt vad pappa sa och exakt när han skulle komma hem. Jag fattar inte varför det är så viktigt, men berättar allt pappa sa.
Oj, redan!
Brevbäraren gjorde en insats för att pigga upp mig idag, med min nya bok, som kommer ut i handeln den 17 september. Så fort jag får en låda med mina 25 fri-ex ska jag naturligtvis lotta ut minst en bok, men det här ljuvliga exemplaret är mitt, bara mitt.(Jag firade med en dubbel treo och en dubbel espresso...)
Man biter ihop för sin käraste
"Vilken tur för hustrun att hon är bortrest då. Så att du får vara pipig i din ensamhet..."
Så säger Mona i kommentarsfältet under förra inlägget. Mona har uppenbarligen har en pipig man och därmed tror att det gäller alla.
Mycket kan man säga om mig. Men jag är inte pipig för min fru när jag är sjuk.
Man biter ihop för sin käraste. Punkt.
Bara en gång har jag varit pipig för min fru. Jag hade kommit hem från en filmfestival i Kiev (nej, min film vann inte). Jonna kom och hämtade mig på Arlanda och jag behövde bara sätta mig i bilen, så kände jag febern komma. Sen följde fem totala mardrömsdagar. Med hög feber, svåra kramper i magen och framförallt ostoppbar diarré (den svidbajan finns inte på världskartan).
På den femte dagen stod jag inte ut längre. Jag bad Jonna ringa någon typ av sjukvårdsupplysning. Jag tänkte att "dom kanske kan hämta mig med ambulans..."
Jonna tyckte den sägningen var rolig, men det fattade inte jag då, jag var så sjuk så att humorn försvunnit. Då är man sjuk.
Det visade sig naturligtvis att om man inte är bebis eller pensionär, så måste man ha diarré i upp till två veckor innan man ska komma till nåt sjukhus. Så det var bara att lida klart. Men, tro mig, jag var inte kaxig.
Såvida Jonna inte läser denna blogg, vet hon inte ens om att jag är sjuk och det skulle aldrig falla mig in och ringa henne och gnälla. Man biter ihop för sin käraste.
Men däremot med bloggläsare är det något annat:
SNÄLLA RARA MÄNNISKOR, JAG MÅR SÅ INIHELVETE DÅLIGT, JAG HAR FEBER OCH MINA BIHÅLOR VÄRKER SÅ ATT JAG INTE KAN TÄNKA, SNÄLLA RARA TYCK SYND OM MIG OCH SKRIV SÅ SMÖRIGA KOMMENTARER SÅ ATT DET DRYPER OM KOMMENTARSFÄLTET!!!
Så säger Mona i kommentarsfältet under förra inlägget. Mona har uppenbarligen har en pipig man och därmed tror att det gäller alla.
Mycket kan man säga om mig. Men jag är inte pipig för min fru när jag är sjuk.
Man biter ihop för sin käraste. Punkt.
Bara en gång har jag varit pipig för min fru. Jag hade kommit hem från en filmfestival i Kiev (nej, min film vann inte). Jonna kom och hämtade mig på Arlanda och jag behövde bara sätta mig i bilen, så kände jag febern komma. Sen följde fem totala mardrömsdagar. Med hög feber, svåra kramper i magen och framförallt ostoppbar diarré (den svidbajan finns inte på världskartan).
På den femte dagen stod jag inte ut längre. Jag bad Jonna ringa någon typ av sjukvårdsupplysning. Jag tänkte att "dom kanske kan hämta mig med ambulans..."
Jonna tyckte den sägningen var rolig, men det fattade inte jag då, jag var så sjuk så att humorn försvunnit. Då är man sjuk.
Det visade sig naturligtvis att om man inte är bebis eller pensionär, så måste man ha diarré i upp till två veckor innan man ska komma till nåt sjukhus. Så det var bara att lida klart. Men, tro mig, jag var inte kaxig.
Såvida Jonna inte läser denna blogg, vet hon inte ens om att jag är sjuk och det skulle aldrig falla mig in och ringa henne och gnälla. Man biter ihop för sin käraste.
Men däremot med bloggläsare är det något annat:
SNÄLLA RARA MÄNNISKOR, JAG MÅR SÅ INIHELVETE DÅLIGT, JAG HAR FEBER OCH MINA BIHÅLOR VÄRKER SÅ ATT JAG INTE KAN TÄNKA, SNÄLLA RARA TYCK SYND OM MIG OCH SKRIV SÅ SMÖRIGA KOMMENTARER SÅ ATT DET DRYPER OM KOMMENTARSFÄLTET!!!
tisdag 12 augusti 2008
måndag 11 augusti 2008
Hårt liv som gräsänkling
I lördags: Sturehof och Riche med Jacob.
Igår: Kräftskiva hemma.
Idag: Middag hos Jonas och Ylva.
Imorgon: Förslag nån?
Igår: Kräftskiva hemma.
Idag: Middag hos Jonas och Ylva.
Imorgon: Förslag nån?
Timeout
Någonting märkligt hände just i OS (sluta läs nu Sparring).Sverige mötte världsnationen Ryssland i damhandboll. Vi gjorde en bragdartad insats och när det var fem minuter kvar låg vi under med endast 24-23.
Johanna Ahlm gjorde då en fantastisk inbrytning och kvitterar till osannolika 24-24.
Då visar det sig att målet blir bortdömt eftersom den svenska förbundskaptenen Ulf Schefvert just innan skottet avlossas begärt timeout. Spelet blåses av och enligt denna märkliga regel blir målet bortdömt.
Man begär timeout för att vända matcher. Det gjorde chefen Schefvert verkligen.
Ryssland vann nämligen matchen med 28-24. Efter den där svenska timeouten gick luften helt ur Sverige. Ryssland gjorde fyra mål, Sverige ett enda.
Youtube eller vadikallart!
Det är den tredje låten i medleyt som jag tänker på...
(Sen kan man tycka vad man vill, men jävlar vilken skön pianofeeling han har och dessutom: bildproduktionen! Det är ett enda klipp och då tar man in hans fötter i närbild. Magisk svensk 60-talsteve.)
söndag 10 augusti 2008
lördag 9 augusti 2008
För er kanske det bara är en bil som svänger ut från en parkering...
... men för mig betyder det: GRÄSÄNKLING I EN VECKA!!!
fredag 8 augusti 2008
Barlach Obama om OS i Peking
Fildelare Anders Sparring ska bojkotta OS. Han ska inte sätta på teven på två veckor. Han visar att idrott och blogg hör ihop. Han verkar ha många sympatier också.
Med argument som: "Jag såg på nyheterna att situationen i Kina avseende de mänskliga rättigheterna har blivit ännu sämre sen de jävlarna fick OS."
Om Carolina Klüft säger han bla:
"Här har hon ju värsta möjligheten att verkligen peka på hur fel hon tycker att det som sker i Kina är. Hela regimen har strupen blottad nu. Situationen är så oerhört skör för dem. De har förberett och städat i åratal nu. Investerat miljarder. Deporterat andra klassens medborgare upp till de alldra nordligaste provinserna för att de inte ska synas under spelen, tvångsinlöst hela stadsdelar, skövlat och avrättat och knackat munkar. Det är nu de ska visa upp sin finaste, allra investeringsvänligaste, västfasad. Inget får gå fel under spelen. De är livrädda för kritik nu. Varför tar hon inte chansen? Varför är det ingen som tar den? INGEN!"
Jag har respekt för Fildelare Sparring, men i det här fallet har jag större respekt för idrotten och idrottarna. Jag tänker titta på OS och blogga om OS och min gode vän Erik gör SVT-comeback och jag kommer inte missa en minut av hans program (21.30 varje kväll).
Kina är säkert ett Utvecklingsstört-land och Iran hade inte fått OS osv, men jag tror inte på bojkott. Och börjar man bojkotta en sak ska man väl vara konsekvent och bojkotta alla länder som handlar med Kina? (Och Anders, ska du i konsekvensens namn bojkotta min blogg nu i två veckor?)
Vad tycker ni andra?
Till sist tycker jag:
OS är större än Kina, nu kör vi!
/Barlach Obama
Med argument som: "Jag såg på nyheterna att situationen i Kina avseende de mänskliga rättigheterna har blivit ännu sämre sen de jävlarna fick OS."
Om Carolina Klüft säger han bla:
"Här har hon ju värsta möjligheten att verkligen peka på hur fel hon tycker att det som sker i Kina är. Hela regimen har strupen blottad nu. Situationen är så oerhört skör för dem. De har förberett och städat i åratal nu. Investerat miljarder. Deporterat andra klassens medborgare upp till de alldra nordligaste provinserna för att de inte ska synas under spelen, tvångsinlöst hela stadsdelar, skövlat och avrättat och knackat munkar. Det är nu de ska visa upp sin finaste, allra investeringsvänligaste, västfasad. Inget får gå fel under spelen. De är livrädda för kritik nu. Varför tar hon inte chansen? Varför är det ingen som tar den? INGEN!"
Jag har respekt för Fildelare Sparring, men i det här fallet har jag större respekt för idrotten och idrottarna. Jag tänker titta på OS och blogga om OS och min gode vän Erik gör SVT-comeback och jag kommer inte missa en minut av hans program (21.30 varje kväll).
Kina är säkert ett Utvecklingsstört-land och Iran hade inte fått OS osv, men jag tror inte på bojkott. Och börjar man bojkotta en sak ska man väl vara konsekvent och bojkotta alla länder som handlar med Kina? (Och Anders, ska du i konsekvensens namn bojkotta min blogg nu i två veckor?)
Vad tycker ni andra?
Till sist tycker jag:
OS är större än Kina, nu kör vi!
/Barlach Obama
torsdag 7 augusti 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
