Trollmor

När jag var liten brukade min mamma klia mig på ryggen och sjunga Trollmor tills jag somnade.

Följdaktligen brukar jag klia Vera på ryggen och sjunga Trollmor tills hon somnar.

Men man vill ju inte gärna sitta längre än nödvändigt, så för att kolla att hon verkligen har somnat in brukar jag ändra lite i texten. När jag tror att hon har somnat, men inte är helt hundra brukar jag sjunga:

"När Trollmor har lagt sina elva små fjärtar..."

Om Vera då rör sig det minsta, så fattar jag att hon inte somnat in helt och sjunger vidare som vanligt. Om hon däremot fortsätter andas lika lugnt och tungt vet jag att jag kan smyga ut.

Detta är rätt smart tycker jag och så roar det både mig, men framförallt en av Veras storasystrar som är åtta och delar rum med Vera på ett varannan vecka-aktigt sätt. Hon kan knappt bärga sig förrän jag sjunger "fjärtar". Då gömmer hon sig under täcket och fnittrar härligt barnsligt lyckligt. Sen kliar jag henne på ryggen.

Undrar vad min mamma hade för knep?