Onsdagar

För sju år sen träffade jag Jonna och insåg tidigt att hon redan hade två barn.

Hennes flickor bodde varannan vecka hos pappa och varannan vecka hos mamma.

För fem år sen föddes Vera och vi flyttade till hus. I fem års tid har jag vant mig vid att varannan måndag fylls huset av ungar som inte är mina och varannan måndag töms det på dito, och kvar är bara biologiska avkommor.

Tills idag. Från och med idag kör vi nämligen med byte onsdagar. Och nu märker jag hur präglad in i märgen av måndagsbytena jag är. Ny vecka, nya rutiner liksom. Alltid. Tills idag. Nu känner jag mig helt förvirrad, trött, osäker. Nån sorts mental jet-lag liksom. Jag vet inte riktigt vart jag ska fästa blicken. Plötsligt väller det in två barn en onsdag - och dessutom på ojämn vecka, som ska vara barnfri!

Jag vill dock poängtera att det inte handlar om att jag inte älskar mina styvdöttrar, för det gör jag. Jag älskar dom som om dom var mina egna. Styvdöttrar.