måndag 18 februari 2008

Djuice

Av Mats, Elaina, Frida och Johan fick jag ett fantastiskt fint kort till deras 40-årspresent (en mäktigt fin bok på flotta krogar i Europa, som jag inte har - och två coola magasinbiblar, som jag har).

På kortet som ser ut såhär...

... står att läsa:

Antag att alla människor på sin dödsbädd fick följande val av Gud: "I ditt nästa liv får du antingen leva om dina fyrtio första år - eller dina fyrtio sista år." Ärligt talat, det är fan inte många som hade valt de sista men var inte ledsen för det. Det kan bli kul ändå.

Jag har tänkt mycket på det där de senaste dagarna.

Eftersom jag gick igenom något som jag brukar likna vid helvetet på jorden mellan jag var c:a 12-15 år (mamma dog osv) och aldrig, aldrig, aldrig vill uppleva det igen (samt några depressioner på 90-talet), så hoppas jag verkligen att jag kommer att välja de sista fyrtio när jag ligger där på dödsbädden och Gud kommer och frågar.

Är jag helt ensam om detta?

(Enkät pågår uppe till höger.)

9 kommentarer:

Huskorset sa...

Absolument pas! Mitt liv kommer att börja om två år, jag känner såååå tydligt.

Tyskungen sa...

Nej. Det är du inte. Det är ju nu saker börjar. Med barn, karriär och sånt. Bara man unnar sig själv att leka lite emellanåt också.

Ordsnok sa...

Men vad jobbigt, kan man inte få välja på 40 i mitten.

Peter Barlach sa...

Nej.

Anonym sa...

Kan man sägar att du väljer Glädjen i och med det här?

Peter Barlach sa...

Hehe. Ja Kay, det kan man.

Söderbergs Take sa...

jag vill aldrig vara 22 igen

Tyskungen sa...

Fan va fräckt att du röker en cigg med Colin Ferrell (bilden längst upp till vänster). Hur luktade han? Jordgubbe?

/Klaus

Camilla sa...

"De 40 i mitten." Jag fastnade där. Det tycker jag är roligt formulerat. Hur räknar du då, Ordsnok? Tänker du att du på en höft lever 80 år, och isåfall vill omleva 20-60? Jag vet inte när döden knackar på hos mig, men väljer ändå de 40 sista. Det är fint att kunna uppskatta små detaljer, och ha överseende med stora misstag och -öden. Sånt lärde jag mig inte på högstadiet, direkt...