Nu ska jag berätta hur det gick till när han lärde sig gå i trappor.
Av nån anledning var detta mycket mycket svårt för honom. Han vågade bara inte gå nerför en trappa. Upp var okej, men ner vägrade han. I början tyckte vi att det var skönt, men efter ett tag blir det bara jävligt bökigt, besvärligt och pinsamt.
Vi försökte på alla sätt att få honom att lära sig detta. Vi la hans favoritgodisar på trappstegen, vi lockade med roliga leksaker, vi försökte dra honom i koppel, vi puttade försiktigt honom i rumpan, vi gjorde oss hur spännande som helst nedanför trappen, men vad vi än prövade var det lönlöst. Bruno vägrade. Det var inte så att han inte ville, men han vågade helt enkelt inte ta första steget. Vår bedårande fegis stod alltid kvar och trampade och gnydde på det översta trappsteget.
En morgon när min hustru var mer än vanligt stressad och irriterad och absolut inte hade nån lust att bära ner sin ettåriga hund nerför trappan tröttnade hon.
Utan att varken Bruno eller nån annan hann reagera, tog hon ett rejält tag om honom, skrek nånting nedlåtande i vredesmod samtidigt som hon knuffade ner honom för trappan med full kraft. Jag som stod nedanför såg bara hur Bruno i det närmaste rann nerför trappan och kämpade i panik för att benen skulle hinna med.
Jag såg direkt att han inte blev fysiskt skadad, men till och med jag som inte är speciellt blödig när det gäller Bruno, tyckte att det var övertramp. Bruno blev uppenbarligen asrädd och jag var orolig att det skulle traumatisera honom för livet. Att han aldrig skulle vilja komma i närheten av en trappa igen.
Men nej, så fel jag hade.
Sen den morgonen går Bruno helt glatt upp och ner i de brantaste av trappor, som om han aldrig hade gjort annat.
Jag brukar säga att Bruno lärde sig gå i trappor genom PMS-metoden.
10 kommentarer:
Jag blev uppfostrad av den där metoden.
Vad vill du säga med den multibottnade kommentaren? Att vi är dumma i huvudet, eller att dina föräldrar var det eller att det är en bra metod som funkar även på människor eller vad? Jag får hjärtklappning här.
För att återgå till inlägget så tyckte jag att slutklämmen var mycket rolig. PMS-metoden!
Metoden i sig kan vara den sista utvägen ibland även med hästar som är mesiga och rädda för sin egen skugga. Rekommenderas dock inte nedför trappor, då hästar lätt bryter benen. Men tex kan en del hästar ha panikfobi för vatten, och till slut får man köra chock-terapi, och inte sällan fungerar det som med Bruno, en fobi som försvinner i ett nafs efter ett lyckat försök.
Puh. Jag var lite rädd här, eftersom det är Jonnas födelsedag och allt, men får vi godkänt av Godiva, så är nog allt coolt. Intressant det där med hästarna. Dom säger chockterapi. Jag säger PMS-metod.
Födelsedag! Hurra! När kommer ni och hämtar hästen hon vill ha i födelsedagspresent? Snarast gärna! Ta två, betala för en vid snabb affär!
Ingår hö, hästtjej och stall på lidingö kommer vi om några timmar.
Mohahaha! PMS-metoden. Den ska jag minnas. Skönt att även PMS kan vara användbart.
(Tur att det gick bra för Bruno annars hade nog din hustrus skamsköljningar över sitt tilltag varit eviga. Säger jag och utgår från mig själv)
Hahaha! den effektiva metoden.
Stackars, stackars Bruno.
Grattis, Jonna.
PMS - när inget annat hjälper.
Heja Jonna.
Skicka en kommentar