tisdag 25 mars 2008

Jag, Fredrik, Vera och Klockan

För andra veckan i rad kom en bloggkompis och tittade på min föreställning.

Den här gången var det den förträfflige Fredrik Hallgren.

På ett föredömligt vis hade Fredrik med sig en present. Jag blev naturligtvis jätteglad!
Problemet Fredrik, är bara att Vera blev såhär glad, bara att få hålla i den...
... vad säger du? Ska hon få långtidslåna den?

4 kommentarer:

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Hej,

Det var ett litet missförstånd från min sida. På sidan där din föreställning presenterades var det en STOOOR bild på en barnvagn och så stod det en massa information om Barnvagnsteater. Jag sa till frugan att ringa och kolla så att det verkligen var barnvagnsteater innan showen började, då jag misstänkte att det inte skulle uppskattas med en liten där (om det inte var det).

Jag tar på mig detta. Egentligen var det meningen att jag skulle kommit och då med Rebecka och då utan barn (som en romantisk liten lunchträff). Nu sket det sig pga sjuk barnpassare och att det körde ihop sig för mig. Men Rebecka ville ändå inte missa showen. Jag är verkligen ledsen om Malcolm störde showen.

Jag hörde att Malcolm försökte ta sig upp på scenen. Ber om ursäkt för detta. Hoppas att det inte sabbade för dig, för det var inte avsikten med besöket.

På grund av detta ska jag nu även boka in den 7/5 (som jag förstår är barnvagnsteater) och så tänker jag personligen komma dit, med Malcolm så får Rebecka gå på stan och shoppa under tiden. Sen bjuder jag på en kopp kaffe efter om det passar hr. Barlach.

Jag ska se till att aldrig aldrig aldrig boka en biljett på vuxenteater och tvinga min fru att ta med sig vår unge dit.

/Klaus

Fredrik sa...

Klart hon ska ha klockan, blir man sådär glad för en klocka som för övrigt kan väcka en alldeles för tidigt, är det ju bara att resignera. Tack för en väldigt fin föreställning, och ett fint möte.
Ha det gott tills vi ses igen/F

Peter Barlach sa...

Klaus: Det är lugnt. Sabbade showen är att ta i, men eftersom han satt längst fram och jag hade honom i örat och blickfånget hela tiden var det lite... koncentrationskrävande. När han sen hivade iväg en leksak el.dyl. som aldrig ville sluta studsa precis framför mig mitt i mitt känsligaste och mest lågmälda parti av föreställningen, då ville jag helt ärligt göra samma sak med honom.

Stor kram och välkommen den 7e! Och du får gärna bjuda på kaffe (med kask) efter showen. Hälsa Rebecka!

Peter Barlach sa...

Fredrik: Dubbeltack!