En dag på Bonnier Carlsen

För ganska exakt tre år sen klev jag för första gången in genom Bonniersentrén på Sveavägen. Okej, jag är inte lika pirrig och förväntansfull varje gång, men jag är glad att jag inte har blivit blasé. Långt ifrån. Jag älskar fortfarande att vara en författare som har viktiga möten i de här lokalerna.
I väntan på redaktör Eklund strosar jag runt i bokshopen och blir glad att de åtminstone till hälften stoltserar med min bok.

Sen kommer jag in i en av Bonnier Carlsen-korridorerna och blir som vanligt irriterad på att de inte fått upp mitt författarporträtt. (De håller på att flytta omkring nu inne i huset, så denna gång är de förlåtna och kanske kanske de tar sitt förnuft till fånga och flashar med en inramad Peter Barlach på någon extraviktig vägg när allt är klart i maj.)

Därefter börjar arbetet! Att för en solitär författare få sitta med Sveriges bästa redaktör, Jeanna Eklund och diskutera allt ifrån midsommardagskapitlets vara eller inte vara, till vilka tal vi ska skriva med siffror och vilka vi ska skriva med bokstäver, till att vissa meningar nog är åt helvete för långa är som att gå på fest. Båda två har vi örnkoll på dramaturgi och tillsammans är vi ett dreamteam.

Vi jobbar bra i några timmar sen är det dags för lunch (bokförlag är väldigt bra på det där med representation). Jag åt den godaste restaurangthaimaten (min egen är naturligtvis stråt vassare) jag någonsin ätit i Sverige på Sabai Sabai på Kammakargatan.

Sen tillbaks till genomgången av manuset. (Tiger har som synes en viktig roll i dramats slutskede).

Klockan tre rundade vi av och även om det återstår en del arbete är vi rörande överens om att Dubbelfel (kommer i september) blir en värdig uppföljare till Inte bara tennis.

Därefter fick jag ett spontanmöte med den hypersköne anekdotlegenden förläggaren Rod Bengtsson. Han berättade flera väldigt roliga saker, varav en är att fjärdeupplagan av Inte bara tennis nu håller på att ta slut och man planerar en FEMTE-upplaga (okej det är inga massupplagor, men jag undrar ändå när en barnboksdebutant sålde slut fyra upplagor på femton månader senast...).

När man läser inlägg som det här, kan man ju inte tro det, men ibland känns det faktiskt som att jag är ännu mer lämpad att skriva böcker än att blogga...