Sättpotatis förgror.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Viktiga inlägg
Peter Barlach på YouTube
Bloggarkiv
- september (1)
- juni (1)
- april (1)
- mars (8)
- januari (1)
- december (1)
- oktober (12)
- september (3)
- augusti (6)
- juli (2)
- juni (11)
- maj (27)
- april (20)
- mars (18)
- februari (32)
- januari (22)
- december (20)
- november (40)
- oktober (38)
- september (45)
- augusti (37)
- juli (30)
- juni (36)
- maj (27)
- april (18)
- mars (25)
- februari (39)
- januari (55)
- december (80)
- november (108)
- oktober (118)
- september (119)
- augusti (93)
- juli (110)
- juni (98)
- maj (105)
- april (101)
- mars (90)
- februari (100)
- januari (102)
- december (107)
- november (108)
- oktober (137)
- september (103)
- augusti (11)
Etiketter
- Matdivan (50)
7 kommentarer:
Potatis är grymma grejer, och väldigt inspirerande.
Utdrag ur projekt (på fler än två ord):
Minna ligger under middagsbordet på släktträffen och leker med Fantasi.
De nyper farfar i tårna, ett tiotal sötpotatisar inklädda i nötta strumpor.
Farfars potatisar är bäst, de är de enda som inte drar sig undan när man planterar dem. De luktar passande också, daggfuktig jord och mask. Inget ljud slipper ur dem, som ur mammas som alltid säger "Nej, sluta!" eller börjar fnissa.
Usch, "förgror" är nästan ett lite obscent ord?
Blir ännu bättre som ett anagram; förtiga Prosts orätt ;)
"förgror" är rätt fint. "Sättpotatis" är inte fint.
Potatisrätt för sorg.
toasitsporr, görfätt!
Peter Poet!
Robin - Du kan det där med porr. Kanske du borde bli körv-och-porr-reporter på Norrland? Snokis kan var omöjligt täcka hela Sverige i sitt gebit?
Sättpotatis är väl mycket finare än förgror, Erika!
Skicka en kommentar