Häromdagen såg jag Anne Franks dagbok på Stockholms Stadsteater (magisk uppsättning) och det är ju slående vilken urkraft och språklig spänst och rikedom den lilla holländska flickan skriver med. Dessutom så nyanserat och insiktsfullt tillika humoristiskt - även i det svartaste svarta - att man baxnar.
Men ändå. Jag gräver ännu en gång i den magiska påsen från vinden och denna gång hittar en dagboksanteckning från den 28 juli 1979. Jag var på Kos, Grekland tillsammans med min mamma och min syster. Och när jag läser denna bleknar de båda ovanstående exemplen betydligt!
Läs och låt er svepas med av en 11-årig pojkes händelserika liv, hans flerdimensionella psyke, hypervassa intellekt, sinne för det väsentliga och kanske framförallt hans bottenlösa själsliv - kryddat med hans glasklara analys av tiden och dess relation till mänskligheten.
28 JULI må 79 Sol och vindGår upp 9.00
Går ner och käkar frukost 9.10
Går till stranden 9.45
Äter på stranden 11.30
Går hem 13.00
Vilar till 18.00
Går ut på stan till 21.30
Äter persikor till 22.30 (överstruket bloggförf. anm)
Sova 23.00
Grekisk tid
11 kommentarer:
Grekisk tid - skulle kunna vara en novellsamling
"Går hem 13.00. Vilar till 18.00"
En elvaåring som vilar i fem (!) timmar mitt på dagen! Och sen slår han dank på hotellrummet i tre och en halv timme till.
"Äter persikor till 22.30"
Sen är det sängdags.
Hahahahahaha!
Vilken jävla bra semester!
Jag älskar dej!
Du ÄR en autist!
Är det inte helt underbart?!
/Sådan hund, sådan husse.
Du kan vara dagens bästa... jo, det kan du. Kanske veckans bästa.
Peter - min nya idol? :D Hej på dig, du.
Tack, vad roligt Lilla Blå, jag gillar dig med. From nu blir det bara mobilbloggning i helgen. Puss!
"Grekisk tid"
Brilljant! Vilken slutklämm på en god historia.
Underbart!
Underbart!
En gång geni, alltid ett geni.
Fast nu vill jag ha mobilblogg, mera, mera, jag har abstinens!
Haha helt fantastiskt! Du har alla fall inte sida upp och ned fullklottrat med vem du förtillfället är förälskad i som i min dagbok. Det är fetångest att läsa den. Framförallt min dagbok från 15 jisses vad innerligt allt var och blodigt.
Jag håller med ovanstående, att läsa mina dagböcker får mig att vilja ge mitt 12-åriga jag en käftsmäll. "Ta dig samman kvinna, sluta vara en sån jävla TÖNT!!" eller nåt...mycket besvärande läsning. Inte konstigt att jag var ett mobbat barn. ;-)
Skicka en kommentar