När Jonna var 5 år och gick på dagis tog hennes fröknar en dag med alla barn till en liten kulle framför Operahögskolan vid Djurgårdskanalen i Stockholm.
Där förklarade fröknarna att det hade gjorts någon typ av vetenskapliga undersökningar, så att man kommit underfund med hur man kan få människor att flyga.
Detta skulle alla barn nu få pröva. Jonna och hennes kamrater blev naturligtvis eld och lågor.
Fröknarna förklarade att om man bara sprang nerför kullen, flaxade ivrigt med armarna och hoppade så långt man kunde i slutet av backen skulle man lyfta från marken och börja flyga.
Jonna gjorde som alla barn och sprang nerför kullen, vevade med armarna och minns än idag den märkliga känslan av att hon snart skulle göra någonting som hon visste egentligen var omöjligt. Flyga.
När alla barnen hoppade och ramlade ihop i små högar längst ner i backen kom fröknarna efter och skrek skrattande i kör:
"April, april...!!!"
Jonna, 5 år, kände sig dum, lurad och gråtfärdigt besviken. Det gjorde nog alla barn mer eller mindre. Ingen skrattade i alla fall.
Varje gång jag hör den här anekdoten, senast idag, kokar jag av ilska över små människors idiotiska dumhet som så lätt blir till elakhet. Jonna är mildare och mer förlåtande än jag mot sina fröknar.
Men hon avskyr aprilskämt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Hej Peter, nu har även jag hittat hit.
I dag drog jag ett aprilskämt för min dotter som jag skämdes över redan innan jag hann ropa April-april. Jag gick in i hennes rum och sa till henne att de hade ringt från tandläkaren och att hon skulle dit i morgon klockan elva och dra ut de mjölktänder hon inte hade tappat än. Hon började gråta. Du får gärna lägga till den i din flora av korkade saker vuxna gör mot barn, det förtjänar jag verkligen.
Annars: Salve!
Anders, Jag har varit i bådas situationer och vet hur jobbigt det är. Iofs så drog jag inget aprilskämt men för att göra en historia kort så lurade jag min släkt att jag hade träffat mannen i mitt liv. Jag har då aldrig sett min morbror, morbrors fru, mormor, mamma och fler så glada... så otroligt nöjda och lyckliga för min skull. Sen när jag förklarade att det inte alls var så blev de så otroligt besvikna att de vägrade prata med mig på hela kvällen. Inte för att vara den, men skämtet höll dock riktigt hög kvalité.
Nä-Ä! Så FÅR man inte göra. Vilka idiotfröknar! Det är ju barnen som ska få luras! Ååååå vad jag blir provocerad.
Säg åt Vera att hon har stort stöd ute i landet.
Anders: Hej, hej, ska kolla din blogg snarast. Välkommen.
Aslaug: Åh vilken fin anekdot. Kanske ett blogginlägg?
Huskorset: OBS, Det var Jonna som blev lurad, inte Vera, då hade jag bytt dagis. Det här utspelar sig för mer än 30 år sedan. Vi kan hoppas att fröknarna har tackat för kaffet.
...eh, jaha. Dumstrut var det, ja.
Men det förändrar inget i sak. Hälsa då Jonna att hon har stöd ute i landet.
Absolut ingen dumstrut, jag borde varit tydligare att detta var nånting som utspelade sig för länge, länge sen. Jag hälsar Jonna.
Peter... tyvärr så behöver inte "fröknar" vara bättre idag.
http://aslaughardar.wordpress.com/2008/04/01/personalen-bara-skrattade-medan-pojken-fornedrades/
Men gud vad fruktansvärt, så jävla opedagogiskt.
Skicka en kommentar