Det är den tredje låten i medleyt som jag tänker på...
(Sen kan man tycka vad man vill, men jävlar vilken skön pianofeeling han har och dessutom: bildproduktionen! Det är ett enda klipp och då tar man in hans fötter i närbild. Magisk svensk 60-talsteve.)
4 kommentarer:
Jag är ett stort Povel-fan!
Det var fint när han strök flinten och liksom skvätte ut svetten på publiken.
Ja, visst var det. Och fötterna! Snacka om känsla!
Fötterna! Fötterna.
Footfeeling.
Footfeeling är ordet!
Skicka en kommentar