Jag rullar (alltså finns jag)

Jag hade genrep ute på Riksteatern idag.

Inte så mycket att skriva hem om. Jag testade lite nya grejer, både som funkade och inte. Jag var okej, men svamlade för mycket och tror såklart stenhårt på devisen: "Dåligt genrep, bra premiär." Jag tror på den både empiriskt, känslomässigt och logiskt. Man skärper sig till nästa gång helt enkelt, när det är skarpare läge.

Men strunt i det, det största idag var istället att jag fick ut bilen som jag ska kuska runt Sverige med hela hösten.

1231 mil ska jag åka. Ensam. Premiär i Hagfors 17 sep och sista föreställningen i Malå 6 dec. Däremellan allt från Jokkmokk till Trelleborg. Visst, schyssta hotell om nätterna och hemma någon vecka här och där, men mitt hem denna höst kommer ändå att vara min bil. Därför var jag pirrig när jag äntligen fick se denna min höstens borg idag:
Grön metallic, många airbags, sköna säten och coolt regnummer.

I den här bilen kommer jag att sitta och sjunga med som en dåre i musiken (jag har låtit installera en sk FM-modulator som gör att jag kan använda min nya iPod utan brus och stereon har med mina mått mätt asbra ljud). I den här bilen kommer jag äta, fika, fisa, rapa, repa och prata alldeles för mycket i telefon; både med arrangörer och lokalpress och bli sugen på nya knasiga orter och med vännerna och familjen och drabbas av panisk hemlängtan.

I den här bilen kommer jag att hinna älska Sverige och vidderna, och ruttna på Sverige och mörkret tusen gånger om.

I den här bilen kommer jag att få euforiska frihetskänslor och älska att jag är en lonely cowboy-trubadur som bryter ny mark och ändå är en del av en mycket gammal tradition. I den här bilen kommer jag att hinna tröttna så hårt på mig själv att jag hamnar i lätt depressionsliknande tillstånd.

I den här bilen kommer jag att uppbringa helt nya idéer till helt nya projekt och slå extatiskt på tutan i ingemansfuckingnorrland och skrika högt för mig själv: Jag är ett geni!

I den här bilen kommer jag att tröstäta Ahlgrens bilar och tänka att på nästa ställe, på nästa ställe, på nästa ställe ska jag ta fram joggingskorna.

I den här bilen kommer jag att njuta av att de flesta trubadurer jag känner skulle älska att få göra den här resan. I den här bilen kommer jag att hata mig själv för att jag inte kan njuta av att de flesta trubadurer jag känner skulle älska att få göra den här resan.

I den här bilen kommer jag att vara livrädd att jag också ska köra ihjäl mig. I den här bilen kommer jag att stå i de mest märkliga parkeringsfickor och ta tupplurar på i snitt 45 sekunder. (På samma parkeringsfickor kommer jag att skriva blogginlägg som jag först blir vansinnig på att jag inte får iväg för att det mobila bredbandet inte funkar och sedan kommer jag att vara operatören evigt tacksam eftersom jag upptäcker att det jag skrivit suger.)

I den här bilen kommer jag att lyssna på nerladdade P1-program och inbilla mig att jag begriper något.
I den här bilen kommer jag att plocka upp varenda jävla liftare jag möter.