(Eller Gino som svensk-Jonna kallar det.)
Imorgon 53,3 mil till Kristianstad.
Sedan kors och tvärs i Skåne, Blekinge, Småland, Västergötland, Halland och Bohuslän i tre veckor.
Då - då mina vänner blir det många döda timmar på hotell. Många döda timmar på hotell är lika med många blogginlägg.
På gott eller ont, det får man se, men då finns tiden i alla fall.
Och kolla turnéplanen om det är nånstans ni bor. Hör av er isf, så bjuder jag er gärna på en biljett mot varför inte en öl.
Just nu: den där uppförsbacken som jag berättat om förut.
Fast det ska bli en fröjd att åka över Uppsala. Nya E4:an där är som en dröm tycker chauffören i mig. (Fast ikväll när jag ska åka tillbaka skulle jag lätt pröjsa en femhundring - och en biljett - och en öl - för att slippa. Chaufför nån?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja efter Kristianstadsspelningen bjuder jag i alla fall på käk och några öl...
Gimo, oj, oj, där är det riktigt deppigt. När jag var liten bodde vi utanför Östhammar i en liten by, och eftersom vi inte hade något badrum, åkte vi till Gimo badhus en gång i veckan och djuprengjorde oss. Jag lärde mig simma i basängen där. Dök på huvudet. Det fanns en biograf där i Gimo också. En kväll 1979 åkte jag och mamma dig och såg Sathurday Night Fever.
När jag tänker på Gimo är det alltid november. Det luktar klor om fingrarna och i munnen dröjer smaken av en automatmazarin, köpt i entrén till badhuset, kvar. Det är 3 mil hem genom djupa skogar och när vi kommer hem är det långa sporten. Brynäs - AIK 2 - 1. Vi går och lägger oss. I morgon fortsätter 70-talet.
Jag ser framemot många inlägg. Fast jag ser mest framemot 2 december. Jag tror det var då du kom hit. Jag måste kika igen. Vi ses där anyway. Eller här är det ju.
Om du åker mot Sthlm på tisdag kan vi köra ikapp.
120 km/h nu vettu.
Då kan man ju ligga på 150 utan att förlora lappen.
Skicka en kommentar