onsdag 8 oktober 2008

Tillbaka i den metallicgröna vardagen

Idag behövde jag inte gå upp fem på morgonen, vara sprutkräksnervös och berätta om mitt innersta viktigaste svåraste för Malou von Sivers och x-antal 10 000 människor. Jag behöver inte heller flyga kors och tvärs och fram och tillbaka och till slut inte veta var jag är och vara så trött och ha en sån där huvudvärk som ingen Treo i världen hjälper mot. Jag behöver inte ens bestämma träff på en gudsförgäten flygplats i kalla nord med en radiokvinna som inte kan passa tiden...

Idag behövde jag bara offra mitt livs mest efterlängtade sovmorgon, och åka till en verkstad några mil utanför Piteå där man konstaterade att bromsskivorna är helt slut och måste bytas, men att de inte har några delar inne, så att jag får vänta 50 mil på norrlandsvägar tills jag kommer till Luleå på fredag innan jag kan byta. Sen ringde jag och skällde lite i frustration på Riksteatern för att de gett mig en trasig bil. (De säger att de är förtvivlade och jobbar på det AIB. Biluthyrningsfirman säger att bilen var nyservad, yeah right.)

Därefter har jag jagat arrangörerna i Arvidsjaur som inte svarar på något telefonnummer och inte har gjort så på flera dagar. Jag har mina kontrollfrågor att ställa: Hur stor är lokalen? Hur är akustiken? Alltså behövs ljudanläggning? (Det påverkar när jag ska vara där. Vissa ställen vill jag inte vara en minut i onödan på... inte för att det nödvändigtvis gäller Arvidsjaur, men... ja ni fattar...) Har ni ordnat med ljus? (Jag står för ljud, dom står för ljus är dealen som inte alla verkar ha förstått...) Hur länge skall jag spela? Vill ni ha paus eller inte? Såna saker som är bra att veta... Och till sist... den känsliga frågan: "Har ni sålt några biljetter då?"

Nu sitter jag och tjuvstannar lite på hotellet eftersom jag drar mig för att än en gång packa ihop mina tusen prylar (dessutom är den lilla lilla ordning som fanns på mina privata grejer helt uppfuckad efter Stockholmstrippen) och åka fjorton mil utan bromsskivor bak till Arvidsjaur.

Det här med bromsskivorna. De säger att det inte är farligt, men de säger också att jag inte ska åka så fort. Nej, tacka fan för det.

Allvarligt, nån bilkunnig läsare? Bromsskivor och belägg? Är det viktiga grejer? I min bok låter det rätt avgörande. Är det farligt om det vibrerar när man bromsar? Stannar bilen om älgen kommer? Jag gillar vissa on the edge-partier av livet, men inte när det kommer till utslitna bromsskivor.

Verkligen inte.

3 kommentarer:

Monica sa...

usjj låter ingen bra det där!
Hoppas dom håller och att dom byter dom!!

Die Quelle sa...

Tja, i värsta fall nyper de väl vid en panikinbromsning. Alltså ohävbar tvärnit. Eftersom det är bakhjulen så borde det vara ok.

Anonym sa...

Den erfarenhet jag har av trasiga bromsskivor (på Saab visserligen men det kan väl inte göra nån skillnad) är precis som Die Quelle skriver att de nyper stenhårt när man bromsar och sedan ligger an. De blir illvarma också, så passa fingrarna om du får för dig att gå ut och känna.
Efter att de nupit ligger de an så det känns som om man kör över en nyplöjd åker, bilen studsar fram om den överhuvudtaget kommer frammåt. Vill man då nödvändigtvis fortsätta i just den bilen kan man prova att kyla av bromsskivorna med snö (fel årstid nu) eller en massa vatten (du får bunkra i bilen) och sedan kan det gå en liten bit till, så länge man inte bromsar.
Jag rekommenderar att om du nödvändigtvis måste fortsätta i bilen så får du planera din körning så att du i möjligaste mån undviker att bromsa, alltså bara saktar ner i väldigt god tid innan du ska svänga.

Nu kom jag på att jag skriver det här rätt sent, du kanske redan har åkt!