Ser kanske inte mycket ut för världen, men soundet mina damer och herrar - soundet.
Jag har i mitt lilla artistliv några gånger spelat med den bästa av ljudanläggningar med den bästa av ljudtekniker som sitter och rattar genom hela föreställningen för att få det bästa ljudet ut och ger mig den bästa av medhörning. Igår var det bättre.
Helt ackustiskt.
För några år sen hatade jag min egen röst, framförallt min sångröst. Jag avskydde den på ett komplexartat sätt ni vet. Sedan har det där börjat släppa lite och igår kunde jag till och med njuta av hur det lät. Det händer inte ofta.
Man frågar sig vad arkitekten i Torsås kunde, som ingen annan verkar kunna. I alla fall inte lika bra. Tyvärr är han säkert död, men annars kunde han åkt runt och styrt upp varenda mindre samlingslokal i det här landet.
Jag har ingen som helst aning om hur det funkar med ljudvågor hit och rymd och material dit. Jag vet bara att arkitekten till Torsås, Folkets hus var ett geni. Eller så hade han grym flax bara.
Hur som helst om du som läser detta just är i stånd med att bygga en samlingslokal av någon typ någonstans åk till Torsås och lyssna på hur man gör behaglig, magisk reverb unplugged!
PS till publiken i Torsås: Ni matchar ackustiken i lokalen, ni var fantastiska, tack för en oförglömlig kväll!
tisdag 11 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Med en sådan genial arkitekt var det ju synd att de anlitade en färgblind inredare. Men man kan ju inte få allt.
Jo men det fick ju vara nåt för att kompensera färgsättningen;-)
påminner mig om ett bröllop jag skulle sjunga på. Träkyrka, repetitionerna gick väl sådär, akustik fanns inte men jag fick ta i... så var det bröllop och kyrkan full! HA! det jag klämde ur mig föll platt till marken. Helt otroligt jobbigt, men ingen klagade, kanske för att de inte hört;-)
Skicka en kommentar