torsdag 15 januari 2009

Peter hos Malou

Den 7:e oktober i höstas, på Birgitta-dagen, var jag med i Efter 10 hos Malou von Sivers. Temat var Moderskärlek och det är mitt bästa. Vi pratade om min mamma som dog i en bilolycka tre veckor innan jag skulle fylla tolv.

Här är hela intervjun i fyra delar.

I del 3 finns även min sång till min älskade saknade finaste mamma - En Birgitta-saga


Del 1 (av 4)


Del 2 (av 4)


Del 3 (av 4) (ink sången En Birgitta-saga)


Del 4 (av 4)

10 kommentarer:

Mona sa...

Jamen, jag SÅG ju det. Då! Och bölade som en babian.

Kram på dig.

Malinka sa...

Tack!

Ulf sa...

Du är fin, Peter!

Áslaug sa...

Vad mysigt att se dig, Peter.

Det är alltid gott att börja fredagen, och helgen för min del, men att få gråta lite.

wera sa...

först o främst- det är säkert jätteopassande det här... men GOD DAMN vad du är snygg ;-)

Sen tycker jag att det är skönt att höra din inställning till hur mycket man ska berätta för barn. Min son är fyra, min mamma gick bort två år före hans födelse, min mormor dog i sommras, pojkens farmor har tumörer i hela kroppen så döden är ganska närvarande för honom. Plus att min sambo sitter i rullstol sen 20 år tillbaka pga en olycka och visst är det tungt ibland att behöva berätta och förklara, men barn behöver veta, de mår dåligt av allt hemlighetsmakeri kring sorg.
En av mina bästa vänners syster gick bort för snart ett år sen, helt oväntat hon kämpar med att släppa fram sorgen och fick i dagarna diagnosen panikångest /(är mååånga grejer som följt i spåren av hennes död bland annat får min väninna inte träffa sin systerdotter för flickans far).... har du några tips på vad jag som nära vän kan göra för att hjälpa henne, eller som hon kan göra för att hjälpa sig själv??

Áslaug sa...

Haha...

javisst är han snygg ;)

Ninni sa...

Väldigt, väldigt fint!

Jenny Sundberg sa...

Hej Peter! Vad jag blev rörd av det här, särskilt eftersom jag kommer ihåg hur din mamma var, hur otroligt snäll, lättsam och humoristisk hon var, samtidigt som hon hade förmågan att få alla omkring att känna sig trygga och viktiga. Jag tror inte på ett liv efter detta, men jag tror att det är väldigt meningsfullt att alltid hålla sina närmaste vid liv innerst inne när de har gått bort. Det gäller att kultivera ett starkt och kraftigt inre liv, någonting som vår kultur knappast uppmuntrar. Det budskap du får fram är jätteviktigt, tycker jag!

Anonym sa...

Oj oj oj. Här sitter jag och monsterbölar på mitt öppna kontorslandskap... Tackar. /annak

Jos sa...

Du berör. Använd den gåvan. Det du säger om att berätta för barnen är viktigt. Jag fick besked om att jag har leukemi på min sons 3-årsdag och åkte direkt in på behandling. Våra två söner, 3 & 4½ år, har varit med på hela resan för att slippa undra. De klarar detta bäst av alla, just för att de är barn - de lever i nuet och tvingar alla oroliga vuxna att göra detsamma.

Fortsätt beröra. Din erfarenhet får en mening och du behövs.

Glad sommar!

http://jeskommunikation.blogspot.com/2009/05/tortyr.html