Gazpachofundamentalisterna kan sluta läsa typ
här.

Alla ni andra: Ni minns
mangosalsan va? (
5 grillade skalade paprikor, 1 mango, 2 teskedar socker, 1 lime, 1 solovitlök, 1 medelstark färsk chili, 1 kruka mynta,
salt, peppar, olivolja)
Se till att göra mycket så att det blir några deciliter över, som kan bli grunden till
Gazpachon:

Skålla
tomater (en minut, glöm inte krysset, sen direkt till kallt vatten (om du skiter i miljön för ett ögonblick håll tomaterna under rinnande kallt vatten för om du bara lägger ner dom i en bunke kallt vatten värmer tomaterna snart upp vattnet så att det bli ljummet och då stannar inte kokningsprocessen på ett tillfredsställande snabbt sätt, ok?)

Skala.

Och hacka (kärnorna waistas med fördel).

Lägg ner lite
bröd (vitt av det äldsta du har hemma) i kallt vatten (det ger gazpachon sin karaktäristiska konsistens)

Hacka
lök.

Skala, kärna ur, hacka
gurka.
Salta,
peppra, mixa. Smaka av med
vinäger och
olivolja.

Blanda tomatgrunket med salsan. Och ställ kallt.

Servera med en
isbit,
brödkrutonger och lite
finhackad gurka och lök.
Fyra saker skiljer
Gazpacho Barlach från en klassisk Andalusisk:
Min innehåller
mango, chili, mynta och
grillad paprika (finns ju inte på kartan i originalet).
Resultatet blir att min blir lite sötare, lite starkare - och om du frågar mig...
... lite godare!
2 kommentarer:
"Estupendo, fantastico, maravilloso: honom ska vi ha!"
Tack för recept. Så snart jag kommer hem ska jag prova din variant, jämföra med den andalusiska jag är uppvuxen på och kanske göra en egen version. Är nämligen allergisk mot chili. Otroligt opraktiskt. Och irriterande. Nu blev det ju ännu svårare att fasta. Fan.
Ämenfyfanvagotdeskabliiiiiiiiiiiii!
Skicka en kommentar