"Ojojoj... då har du inte hört honom sjunga..."
Efter derbyt var allt inte lika fantastiskt. Tänk att nedanstående bild är till 10-15% representativ för det kaos som rådde.
Simon Bank skrev typ såhär i Aftonbladet häromdagen: "En huligan älskar fotboll som en hustrumisshandlare älskar sin fru."
Jag fick ett sånt otroligt skönt inlägg i gästboken på min hemsida igår, när jag kom hem från Världsbokens dag i Enköping. Jag kan inte undanhålla er meddelandet.
Att vi slänger Veras konstverk utan att fråga om lov eller att vi slänger dagstidningen bland hushållssoporna?
Vad är nästa steg? Stänga alla svartklubbar? Spärra in öns alla prostituerade? Förbjuda inomhusrökning på krogen? Vi orkar inte mer.
I väntan på redaktör Eklund strosar jag runt i bokshopen och blir glad att de åtminstone till hälften stoltserar med min bok.
Sen kommer jag in i en av Bonnier Carlsen-korridorerna och blir som vanligt irriterad på att de inte fått upp mitt författarporträtt. (De håller på att flytta omkring nu inne i huset, så denna gång är de förlåtna och kanske kanske de tar sitt förnuft till fånga och flashar med en inramad Peter Barlach på någon extraviktig vägg när allt är klart i maj.)
Därefter börjar arbetet! Att för en solitär författare få sitta med Sveriges bästa redaktör, Jeanna Eklund och diskutera allt ifrån midsommardagskapitlets vara eller inte vara, till vilka tal vi ska skriva med siffror och vilka vi ska skriva med bokstäver, till att vissa meningar nog är åt helvete för långa är som att gå på fest. Båda två har vi örnkoll på dramaturgi och tillsammans är vi ett dreamteam.
Vi jobbar bra i några timmar sen är det dags för lunch (bokförlag är väldigt bra på det där med representation). Jag åt den godaste restaurangthaimaten (min egen är naturligtvis stråt vassare) jag någonsin ätit i Sverige på Sabai Sabai på Kammakargatan.
Sen tillbaks till genomgången av manuset. (Tiger har som synes en viktig roll i dramats slutskede).
Klockan tre rundade vi av och även om det återstår en del arbete är vi rörande överens om att Dubbelfel (kommer i september) blir en värdig uppföljare till Inte bara tennis. 
När man läser inlägg som det här, kan man ju inte tro det, men ibland känns det faktiskt som att jag är ännu mer lämpad att skriva böcker än att blogga...
Sen blev det bara bättre!
Återkommer imorgon med en längre rapport från en fantastisk dag på Bonnier Carlsen. Nu öl i medlemstältet på Stadion. Om Thåström är där lovar jag att mobilblogga.
Den här vegetariska drömomeletten svängde jag ihop åt henne och mig att avnjuta i aprilsolen en torsdag lunch.
Jag begriper inte vad hon pratar om och lovar att gå till botten med det här!
Nu idag klockan 12.00 släpps biljetterna till säsongens två sista föreställningar på Stockholms Stadsteater, Klara Soppteater av kritiker- och publiksuccén Heliga familjen:
Tidningar jag aldrig kommer att läsa blandas med kvitton jag letat mig galen efter i perioder...
Manus jag borde bearbeta blandas tyvärr inte med manus jag slarvat bort och som bara finns i en handskrivetn kopia och som jag aldrig kommer återskapa och som jag inte sett på skrämmande länge...
Oj vad jag föraktar mig själv.
Min slarvighet är inte rolig. Den ställer till ett helvete för mig. Men genom att blotta mig här kanske det händer något. Kanske jag tar tag i det imorgon? Så har jag i och för sig tänkt så länge jag kan minnas. Men det kan inte bli värre i alla fall.
(Idag söndag firades för övrigt traditionsenligt serieledningen med resterna av en gudabenådad Osso bucco.)
Min publik satt som klistrad.