Imorse när jag och Vera kom till dagis sjöng alla barnen på en väldigt repetitiv julvisa. Vi hakade självklart på sången och när jag vinkade hejdå var alla barnen och fröknarna på väg till skogs, hållande varandra i händerna. Sjungande denna visa. Väldigt fin bild. Jag log för mig själv.
Sedan fastnade låten på mig. Jag har haft den i huvudet hela dan. Var jag än har placerat min hjärnverksamhet har sången följt med mig.
Till slut kom jag bara på ett sätt att bli av med den. Jag tänker att om jag delar med mig av den till er, kanske den försvinner från mig. Inte för att jag inte tycker den är bra, det är bara det att det vore skönt med en liten... vad ska vi säga... paus.
Varsågoda!
2 kommentarer:
Skönt att se att allt som Hanne Juul lärde dig sitter som berget!
Djäulskt av dig hördu. Haha. Annars sägs knepet vara att man ska sjunga en sång tills den är slut, alltså, hela visan, ord för ord, till sista tonen. Då ska den lämna hjärnan.
Skicka en kommentar