tisdag 8 december 2009

Kloka ord eller floskler?

Ranelids julkrönika

Människan hade darrat som en hund inför en jordbävning, om hon vetat hur fri hon är. Tre inslag i ditt liv har du ingen makt över och de når bortom din vilja. Dessa fästen går samman i en säkring som avgör vem du är från den första stunden och dagen i ditt liv. Du råder nämligen inte över var och när du föds på jorden och du bestämmer inte vem som skall vara din fader och moder.

I skenet av detta ljus över ditt liv har du, emellertid, större frihet än vad du många gånger anar och förstår. Skulle allting för människor, ting och skeenden i världen vara fullkomligt förutbestämda av en högre makt eller en samlande lag som står över alla andra krafter, så skulle ingen enskild varelse kunna klandras för någonting som infaller i dennas liv och tillvaro.

Jag tror efter mer än femtio år av studier, personliga reflektioner och erfarenheter att människan har större frihet än vad hon vanligen föreställer sig. Utmed och i din levnadsbana fattar du ständigt mer eller mindre väsentliga beslut och du gör val som på olika sätt avgör vem och vad du är.

Har det blivit så genom seklerna att julens högtid manar eller rentav tvingar människor att bete sig på ett särskilt sätt som kan sammanfattas i begreppet tradition? Många har kanske glömt bort att denna tidpunkt i almanackan har sin förklaring i Jesu födelse.

Dock är det så att julaftonen är en global händelse som bär inom sig oräkneliga, men också särskilda förtecken i form av en klädd gran, mat, röda dagar i kalendern och samling i familjens hägn med allt vad detta innebär.

Har en mänsklig frihet förvandlats till ett tvång och krav som riktar sig från den ena människan till den andra och i stort från samhället till den enskilda individen? Ensamstående män och kvinnor har i begynnelsen levt i gemenskap. En moder har burit och fött henne eller honom och i de flesta fallen har även en fader och något syskon eller släktingar omgett den nyfödda varelsen.

Frälsningsarmén, Stadsmissionen, de gula änglarna och andra organisationer tar under jultiden emot människor som saknar familjer och anhöriga. Ensamheten är ett mått på tillståndet i vår civilisation. Sanningen om Sverige sover i soprum, källare och under broarna.

Den värsta slummen finner du inom och inte utom människan. Du är alltid fri att dröja vid din nästa. Du är obunden att skänka en slant och ett klädesplagg till dem som behöver hjälpen. Inga naturlagar och ingen genetik i världen bestämmer åt dig vad du skall göra eller inte göra med dina pengar och det som når utanför dina förnödenheter.

Du kan låta konfirmera dig, ingå äktenskap och skilja dig från hustru eller make, skaffa barn, utbilda dig till ett särskilt yrke och börja arbeta. Du söker och finner vänner i ömsesidiga utbyten. En aning tillspetsat kan man möjligen också påstå att du i stor utsträckning råder över huruvida du skall vara frisk eller bli allvarligt sjuk.

Matvanor, tobaksrökning, alkoholmissbruk, motion och fritidssysslor kan leda till ohälsa och försämrad livskvalitet. Det är betydligt farligare för en människa att klättra i höga berg, dyka i hav och utmana risker i forsränning än vad det är att sitta still och lyssna till musik eller att läsa en bok.

Genetiken är dock en mäktig furste i varje människas liv. En mängd ärftliga faktorer som har följt dig från din moder eller fader och bådadera kan gagna eller missgynna dig i olika avseenden.

Alla krig i världen är en följd av mänskliga val. Vart och ett av dem börjar inom människan. Visst är det stort, vackert och uppfordrande i en god mening att du och jag och vi tillsammans råder över vad som skall hända med maten som vi äter, luften som vi andas och vattnet som vi dricker.

Tänk på allt detta när du sätter dig i familjens hägn och skär i julskinkan, lyfter ditt glas och delar ut klapparna i skenet av julgranen i väntan på en anka och dennes vänner från sagans Ankeborg

Björn Ranelid

18 kommentarer:

Godiva sa...

Klok som en bok. Skönt att någon vågar vara pretentiös.

Huskorset sa...

Mjae. Vet inte det jag. Karln får det att klia i örona på mig. Det liksom rycker i Jantefingret. Och lite i det mittersta också.

Peter Barlach sa...

Haha... "och lite i det mittersta också"... haha.

Jonna säger: "Man får liksom lust att nypa honom i kinden. Liiite för hårt."

Men alltså jantegrejen kan vi väl skippa här. Jag undrar bara är den här ranelidskan bra eller inte.

Är "Människan hade darrat som en hund inför en jordbävning, om hon vetat hur fri hon är" bra svenska eller inte?

Godiva tycker det. Huskorset tycker inte det. Är det korrekt uppfattat.

Jag själv är ärligt kluven här.

david sa...

den stora konsten är väl att tala utan bilder så långt det är möjligt. utan att tappa i varken innehåll eller känsla.

ranelidska är fusk och smuts enligt min hårt puriska bedömning.

Isabella sa...

Oj oj, vilket ordbajseri! Ranelid måste ha drabbats av julstress. Han kan bättre än så här. Det här var bara ett hopkok av truismer och megafloskler utan någon som helst röd tråd.

Sus sa...

Zzzzz...
Men jag var på fars med honom på Vasan för ett par veckor sedan.

Fars fattar jag i alla fall.

Anna sa...

Håller med Isabella.
Detta var floskler, men han brukar ha kloka ord.

inga sa...

Isabella har både vackert namn och bra åsikter. Ranelidskan strålar här med sin frånvaro. Usch.

Läs istället "Min son fäktas mot världen", den är lite längre än krönikan... men va fan...

Sedan säger Peter Brook (engelsk teaterregissör) det hela mycket bättre:

"Det oundvikliga är är mekanismen som hindrar den fria viljan; ändå är det ett inneboende öde: vi är slavar under lagar som vi inte kan rucka på, men vi är inga slavar och dessa lagar finns bara därför att vi låter dem finnas."

Godiva sa...

Just första meningen "Människan hade darrat som en hund inför en jordbävning, om hon vetat hur fri hon är." tyckte jag mest om.

Bra svenska eller inte?

Vad är bra svenska? Att inte skriva i bilder?

Kloka ord eller floskler var väl frågan.

Jag gick ut till försvar lite som provokation för jag är fascinerad över hur provocerande lättspottad denna man är för så många.

Jag har flera böcker, har inte läst en enda, men flera krönikor som den här, som med sin pretention öppnar sig för att folk ska sparka på den.

Själv står han där som en upplyst Messias hal som en gås och låter spott och spe rinna av honom.

Jag har lärt mig tycka om hans märkliga tal, och gillar att det finns humor i den där kroppen också. Han har ju ställt upp och gjort halvparodier på sig själv i flera TV-program där dumma tittare luras att tro att han inte har någon självdistans.

Det har inte med Ranelid att göra egentligen, jag tycker om människor som tar livet på allvar och står för det.

Hellre överambitiös än oambitiös, i min bok.

PS: Var är texten ifrån? Har du snott den utan länk?ÄR det verkligen Ranelid eller har du skrivit den själv Peter?

Ingela sa...

Ranelid skriver krönikor i Industrifackets tidning och jag läser dem gärna. För det mesta är det ett väsentligt innehåll i dem och jag har inget emot ett lite överlastat språk, åtminstone i alster i den genren. En hel roman vet jag inte om jag skulle uppskatta på samma sätt. Det är som att man kan tycka att en brokig gobeläng är vacker, men passar inte som heltäckningsmatta i köket.

Godiva sa...

"en brokig gobeläng är vacker, men passar inte som heltäckningsmatta i köket"

Vackert och klokt skrivet.

Erik Ahrnbom sa...

Jag gillar första meningen. Den är rätt vacker.
I övrigt tycker jag att han nästan alltid är lite för pompös och högtravande. Så även i denna text.
Håller inte riktigt med det där om att karln tål kritik, enligt min uppfattning är det precis det han inte gör. Det är inte säkert att man måste göra det heller alla gånger. Å andra sidan. Men den där Linda Skugge-reaktionen blev ju rätt komisk. Dessvärre.
Jag tycker dock att det största problemet med Ranelid är att man faktiskt inte förstår honom. Han talar om mötet i "samtalet", men fungerar själv mest som ett aforismtombola. De mest underliga och höga visan-aktiga svar slungas iväg som svar på frågor av typen "tycker du om kaffe?"
Det blir lite rubbat.
Men det är kul att han finns.
Och hans språk liknar inget annat.

Isabella sa...

Haha, om Godivas misstankar om att Peter själv skrivit texten stämmer, måste jag buga mig. Jag anade en parodisk ton. Lite pastisch. Snyggt! Men elakt.

Söderberg sa...

nej. inte peter. det där går inte att fejka. de där tvära kasten mellan olika tankar måste vara Ranelid.

Jag gillar för övrigt honom, men det här var onödigt osammanhängande. innehållslöst

Anders Sparring sa...

Fy sjutton vilken dynga.

jag tror inte Ranelid riktigt visste vad han skulle skriva när han satte sig ner vid sin pulpet. jag tror att han hade lite ågren över "den där jävla krönikan som ska in nu igen". Men så tänkte han att "va fan, jag gör en Ranelid, det är ju det de vill ha."

Och så skrev han, mejlade iväg och kände sig nöjd och tillfreds. "Jag är Ranelid", tänkte han, "jag befinner mig på den punkt i universum runt vilken allting cirklar. En punkt från vilken jag liksom ett milt aerosol av kiss kan sprida min klokskap och mitt stränga evangelium över världen."

Tant Greta sa...

Julen är ju den tid då vi delar med oss, de flesta av oss i alla fall. Om du verkligen vill dela med dig så bjud in någon eller några från närmaste flykting förläggning, köp några extra klappar och upplev en "Familia alargada" för en dag eller två.

Tant Greta i Afrika sa...

Finns det något som heter "ANALYS SJUKA", där varje litet kommateckan skall analyseras, dissikeras och antas eller förkastas? Att inte våga tänka utanför sitt eget uppställda logikfängelse.... GOD JUL!

godiva -feberyrar mest bara sa...

Ska bli intressant att läsa Sparrings julkrönika!

Och Peters!

Hallå?

Ska vi bli oroliga? Du har väl inte fått värkar redan eller nåt tokigt?