Det här är bara några om de högar jag har tänkt att jag ska gå igenom i månader, men det har fortfarande inte blivit av...
Tidningar jag aldrig kommer att läsa blandas med kvitton jag letat mig galen efter i perioder...
Manus jag borde bearbeta blandas tyvärr inte med manus jag slarvat bort och som bara finns i en handskrivetn kopia och som jag aldrig kommer återskapa och som jag inte sett på skrämmande länge...
Titta där är hålslaget jag letade efter idag...
Oj vad jag föraktar mig själv.Men nu går jag och lägger mig bredvid mitt nattduksbord som ser ut såhär...
Min slarvighet är inte rolig. Den ställer till ett helvete för mig. Men genom att blotta mig här kanske det händer något. Kanske jag tar tag i det imorgon? Så har jag i och för sig tänkt så länge jag kan minnas. Men det kan inte bli värre i alla fall.Tack för ordet. Tips och råd nån?
(Obs: Det här är såklart bara en del av alla högar!)
16 kommentarer:
Men Guuuuud i himmelens vilda parader, Peter, så här ser uuuuut!
Du skämtar?! Men refuseringshögen den vårdar du. ;D
De här tipsen kanske kan vara en start? Jag tyckte de lät väldigt bra (sen vet man förstås inte hur de fungerar i praktiken).
Fast det är ganska skönt att se att det finns någon som har det lite värre än jag. Tack!
Jag är för jävlig, jag med. men så här gör jag, och det har blivit en aning bättre de senaste tio åren:
eftersom det är förknippat med ångest att ta tag i högarna, delar jag upp det i tid.
Sortera i fem minuter. Sen ger du det fem minuter i morgon. Osv.
På så sätt smiter man förbi paniken med en liten tidsgräns. Fem minuter är hanterbart när högen känns ohanterbar.
Såg precis på Ö-helenas tipssida. Det verkar vara fem minuter som gäller!
ADHD ?
Håller med ÖH och Erika (som vanligt, jag har ju inga egna tankar). Fem minuter är grejen. Jag brukar ta en hörna i taget. Ibland blir det så finurligt att jag blir taggad att fortsätta.
Shitloads of pärmar med abc- eller 123-inläggsblad är mitt tips. För allt: En per person i familjen, en till huset, en till bilen, en till jobbgjejor etc. Vart femte år gör jag en utrensning, eftersom jag har för mig att man är skyldig att spara sina deklarationsgrejor i just fem år.
Banalt, analt, fenomenalt.
Under tiden, min vän, finns det alltid floskler att trösta sig med:
Tomt skrivbord - tom hjärna.
Så här: Du kommer aldrig att sluta vara slarvig, det är en del av din personlighet och du måste lära dig leva så.
Mitt tips är att du slänger hela rasket och börjar om på ny kula. Och gör så ungefär en gång om året.
För så där kan du inte ha det!
Bjud hem mig och dina högar är ett minne blott...
haha, så fint! Ser precis likadant ut hos mig.
Mitt bästa tips är lådor hos Granit. De har ganska stora lådor som går att stapla och har etiketter på utsidan. Med andra ord: på en etikett skriver du "räkningar". På en skriver du "kvitton". På nästa "utkast". På nästa "pjäser". Och så vidare och så vidare. I varje låda kan du slänga ner saker huller om buller, bara de hamnar under rätt etikett. Då vet du åtminstone i vilken låda du ska leta när det gäller.
Detta funkar, av erfarenhet. Och staplade lådor ser faktiskt rätt så stylish ut.
Peter. Jag får en hjärtattack. På riktigt.
Vis av erfarenhet: pärmar funkar inte. Suz idé med stora lådor har större chans.
Det besvärliga är att det sällan funkar att någon annan vänlig själv gör smarta system eftersom personen tänker på sitt eget sätt.
Men man kan notera mönster var vissa saker hamnar och sätta upp krokar, märkta hyllor, pet-flaske-insamlingskorgar i nära anslutning så kanske det gå att få in en eller annan vana. Men logiskt är det sällan: -) Och det måste alltid vara en mycket kort väg/liten insats, helst kortare än vägen ner till golvet...
Om det är nån tröst så är du inte ensam!
Nu tycker jag som Godiva också. Om det där med att göra det enkelt för sig. Hitta SITT sätt. Men pärmar funkar visst, hallå där! För mig, som då är banal & anal samt stundtals fenomenal.
Ha bara inte ambitionen att sortera alla högar i pärmar ögonaböj. Börja om från scratch och ta högarna pö om pö.
Hehehe. Pö om pö.
MEN HERREGUD!!!
du skulle skämmas, stakkars Jonna..
//Monica
Skicka en kommentar