Teknisk teknik

Idag kanske jag får tillbaka min dator efter tre veckor.

Då pajar min iPhone.

Är det jag eller ALLA tekniska prylar jag köper som är måndagsexemplar undrar man då...

Arn som barn

Såhär kul har vi det på Godivas kalas!

Tror och tror...

Jag hoppas att det är ett misstag. Eller, Lovely G?

Supersötasilkesigne

Tack söta Isabel för den fina silkesmössan! Man kan bli antroposof för mindre.

Tänkte hon månne på wienerbröd?

Vid frukostbordet härom morgonen:

Vera

Pappa, visst stavas bowla med w?

Pappa

Ja! Hur visste du det?

Vera

Vi har börjat med w i skolan.

Pappa

Vad duktig du är!

Vera

Och kringla.

Pappa

Vadå?

Vera

Kringla stavas väl med w?

Pappa

Näää...

Vera

Nähä. Då var det nåt annat.

Är det ett fotomontage?

Ja anonym, det är det.

OBS till er andra: Föreställningen i Huddinge är flyttad till 31 augusti! Ska det skjutas fram ska det skjutas fram som jag brukar säga.

Heliga i Huddinge

Nu på torsdag den 25 mars spelar jag Heliga familjen i Huddinge.

Kl 19 i Centrumkyrkan (arrangören betonar att Centrumkyrkan är en före detta baptistkyrka som nu tjänar rollen som kulturscen) Karin Boyes Backe 2-4

Läs mer om föreställningen här!

Och om evenemanget här!

Välkomna!

All teknik kan dra åt Helsingland!

Försöker blogga med bild från iPhonen men det funkar inte. Då har jag ändå köpt den lite dyrare 22-kronors Blogpress-appen för att få det att funka att bildblogga.

Nån som kan hjälpa mig här? Vad gör jag eller internet för fel?

I övrigt drar jag till Söderhamn i eftermiddag och pratar lite om mina böcker. Tänkte faktiskt läsa lite ur den jag håller på att skriva nuförtiden. Det blir läskigt. Och kul. Läskigt och kul, det är väl det man vill att livet ska va.

Om bara tekniken kunde funka.

Har fortfarande ingen dator

Men vill bara säga att, såhär innan säsongen börjar, att det kommer bli en fantastiskt otippat framgångsrik säsong för Djurgården.

Ok?

Barlach Obama

Jag har ingen dator

Den har kraschat igen.

Den här gången har jag gjort backup men innan jag ser att det funkar är jag orolig i magen.

Det här skriver jag tex på min frus dator.

Tack, men jag känner ändå bara fan.

Snödroppen...

... som får vårbägaren att rinna över?

Klippa av nagelsträngen, del 2

Nej, för fan inte ska Jonna sluta amma, det är bara coolt att kolla om jag kan kliva in på längre pass. Inte bara styrd av hungern.

Lilla Signe fattade den grejen också direkt.

Otrolig känsla!

Det finns sorg och så finns det sorg, del 2

Jag kan erkänna att jag är en jävla sorgdiva och jag kan erkänna att jag var i raljantaste laget i mitt förra inlägg. Och jag ber om ursäkt om jag trampat någon på tårna. Ok?

Men det blev bara så absurt när jag samma dag som jag får reda på att en 35-årig bekant, nybliven pappa, hängt sig läser den stora dödsannonsklyschan Du fattas oss om en 104-åring som varit död i två år. Ni som kastar sig över idioten som "dömer över andras sorg", ser ni inte den makabra humorn där i alla fall?

Och Erik som först hakar på raljerar med och sen stryker sin kommentar och skriver:

"... vi vet inget om personerna bakom annonsen, och på vilket sätt den avlidna har varit viktig i deras liv. Som om sorg vore möjlig att bedöma i enskilda fall och därmed kan den inte längre få vara personlig."

Nej, jag vet ingenting om personerna bakom och självklart går sorg inte att mäta annat än personligt och individuellt. Och självklart får alla göra som dom vill! Det är bara det att hur mycket jag än saknar de få i min släkt som fått leva sitt liv utan att dö i förtid, så överskuggar det aldrig lyxen jag känner över att de fick leva livet ut. Jag tror att många glömmer bort det. Och tror du att Jan-Erik har förankrat denna annons hos alla "släkt och vänner" som han skriver under med?

Eller är det kanske som Hosanna skriver:

Förmodligen någon klåfingrig begravningsentreprenörsvän som tutat i dem vad de skulle skriva och som säkert två år efter väl förrättat värv får provision.

Och hur personligt är det med en "In memoriam" i DN? Jag vet inte. Alla ni som förlorat nära och kära och supergamla, hur många av er har satt in en minnesruna två år senare?

Och som svar på Godivas fråga:

Är det förresten så att död och sorg är ett av de sista tabuerna att skämta om?

- Ja, det verkar ju så.

Det finns sorg och så finns det sorg

In memoriam är ofta mer gripande än dödsannonserna tycker jag.

Man kan läsa om föräldrar som aldrig kommer över sina barns bortgång. Jag minns fortfarande orden: Vi visste inte att du skulle vara död så länge, flera år efter att någon 15-åring dött i en olycka. Så sorgligt att håren reser sig.

Jag själv satte in en annons på min mammas 20-årsdag som död. Älskad saknad är enkla ord som klingar fint in i evigheten tycker jag.

I dagar som dessa när alldeles för ung fin varm bekant äts upp av mörkret och tackar för kaffet frivilligt och några livskatastrofer tornar upp sig och påminner mig som alltid om min egen, kan jag inte låta bli att undra lite över nedanstående Jan-Erik, släkt och vänner.

2 år av stor sorg och oerhörd saknad. Minnet av dig kommer alltid att leva kvar i våra hjärtan. Du fattas oss

Jag förstår er verkligen, Astrid blev ju bara 104 år. Hade hon levt idag hade hon varit 106. Alla mina sympatier till er.

Jan-Erik, vad hände med klassikern:

Du rycktes ifrån oss allt för tidigt!

eller varför inte:

Som en liten ängel
Du till oss kom,
log och vände hastigt om

Det är så sorgligt det här. Förstår ni inte? Astrid fick inte ens bli 110!

Lilla Signe

Vi var hos BVC i fredags och det visar sig att Signe växer så det knakar. Hon har vuxit hysteriska 5 centimeter på tre veckor! Dom säger att det är normalt, jag säger att det är helt galet. Fattar dom inte, 5 centimeter på tre veckor blir ungefär 85 centimeter på ett år, vilket medför att när hon firar sin ettårsdag kommer hon vara 136cm. Redan då är hon längre än Vera!

Och tänk om det fortsätter så här. När Signe är två år kommer hon att ha vuxit om mig och på sin 13-årsdag är hon drygt 11,5 meter. Hon kanske kommer att vara lite utanför, eller ska jag säga ovanför, men hon lär ju definitivt inte vara mobbad och jag kan be henne putsa flaggstångsknoppen.

När hon är 70 år kommer hon vara typ 60 meter lång och vem vet, till slut kanske hon blir lika lång som Kaknästornet.

Närå, jag bara skoja. Efter 70 brukar ju människor snarare krympa än växa, så längre än 60 meter tror jag inte att hon blir...

... lilla Signe.

Neeej, han blev träffad i Göteborg!!!