Oförutsedda utgifter

Dom säger att man alltid ska räkna med oförutsedda utgifter, men jag har sån koll på min ekonomi att för mig är en elräkning är en oförutsedd utgift.

Man kan säga att sånt som privatekonomi tillsammans med försäkringar är mina sämsta. Bland annat.

Fatta vad nojig jag blir då när jag får följande brev i brevlådan. Jag minns att jag fått ett liknande för ett par månader sen, men hoppades att det skulle vara nåt slags snigelspam eller nåt, så det slängde jag. Tror jag.
Storyn är att jag var i New York på en helgtripp i våras och spräckte trumhinnan på flyget på väg dit och eftersom jag skulle flyga tillbaka bara ett par dar senare så uppsökte jag läkare för att få penicillin för valar och elefantnässpray utskrivet åt mig.

Jag åkte till Columbia Emergency Services och det var förvisso coolt att låtsas att man var på City-akuten, men den leken höll i kanske tio minuter, de andra fyra timmarna jag spenderade i olika köer var sådär. Halvdöv, febrig och pillertrillad till max.

Då var det ju hett läge, så jag var väldigt nöjd med att jag lyckades få tag på mitt försäkringsbolag i Sverige, som lovade att de skulle fixa allting bara jag...

Det är just det. Nu när det inte är hett läge kommer jag inte ihåg vad jag skulle göra för att jag skulle slippa åka på det här. Jag minns inte ens vilket försäkringsbolag jag har. Jag är bara rädd. Och om det här är en påminnelse för en räkning gällande mars, hur mycket "Very truly yours" kommer denna M.L. ZAGER, PC vara nästa gång han skickar ett brev över Atlanten?

Nånting säger mig att M.L. ZAGER är en otrevlig typ innerst inne med en skandinavisk torpedfilial som lyder honom blint.

Vad ska jag ta mig till?

Ska jag betala? Otroligt torra 48.60 dollar, som jag inte rättmätigt är skyldig.

Ska jag kontakta försäkringsbolaget? Vilket försäkringsbolag? Och hur mycket kommer inte dom att dribbla och be om ärendenummer som jag inte har?

Eller ska jag sticka huvet i sanden? Och hoppas att hela ärendet rinner ut i densamma...

Förslag nån?

P.S Penicillinet kickade inte in förrän jag kom hem, så jag är lätt en av de tio fullaste som landat på Arlanda i år. D.S

Halvfullt eller halvtomt?

Ett dygn kvar av undersökningen som går ut på att ta reda på vilken typ av läsare denna blogg har.
För mig är det uppenbart. För många andra också, och länge ledde mycket riktigt Halvtomt ganska överlägset. Men på senare tid har Halvfullt kommit tillbaka starkt, och är uppe i obegripliga 45%.

Skrämmande många med en positiv livssyn!

Rösta på er favorit, om ni inte redan gjort det, men allvarligt, titta noga: Glaset är ju halvtomt!

Bara för er som såg Sportnytt ikväll

Visst saknade man Jon Olsson i Spanien-Sverige-reportaget, bajen-knäcket och hockey-referatet?

Av en slump hittade jag en ny blogg idag

Den heter Monas universum.

Har inte hunnit läsa så mycket, men måste bara rekommendera detta inlägg som är helt fantastiskt.

Funkar extra bra om man är runt fyrtio, småbarnsförälder och har det minsta kiss och bajs-humor.

Visst vill man läsa mer?

Vera lär sig skriva

Jag gav henne gårdagens Aftonbladet och fria händer.

Jag gillar när man får tänka lite själv

Exakt här stod ett rådjur och käkade bara någon sekund innan jag tog bilden.

Vad säger du nu då, Mattias "Fucking" Klum?!

Jag vaknade med...

... ett granithårt morgonstånd (inte sexuellt, bara fysiologiskt) tidigt i morse. Dessutom var jag till bristningsgränsen kissnödig, efter att ha druckit många öl igår kväll.

Jag satte mig ner på toaletten, lutade mig fram och gjorde allt för att försöka vinkla ner penis. Omöjligt. Jag insåg att jag måste få bort ståndet innan jag börjar kissa (vid det här laget är jag panikartat kissnödig), så jag började läsa en gammal artikel om Gais-fans som vägrar vittna mot AIK-fans i en alltigenom ointressant rättegång. Tyvärr. Ståndet var kvar i samma styrka.

Till slut låg jag på toaletten och kissade!

Efteråt insåg jag att jag hade lyckats sådär. Det hade i alla fall kommit lite kiss på golvet som jag fick torka upp (med en gammal artikel om Gais-fans som vägrar vittna mot AIK-fans i en alltigenom ointressant rättegång).

Det här är lite samma problematik som man upplever på Burger King. Jag tänker på deras sugrör som av nån obegriplig anledning inte har nån böjflärp.

Från Mosebacke igår kväll

Den oefterliknelige Kjell Höglund är nog den ende svensk som måste titta i texthäfte när han sjunger "Jag hör hur dom ligger med varandra i våningen ovanför..."

Min första undersökning

Säg att du har gjort nånting fysiskt ansträngande, typ jobbat, joggat eller haft sex eller nåt. Du är hur som helst fruktansvärt törstig. Och så sätter du dig ner och pustar ut med ett glas... med nånting i som du tycker är gott.

Och så dricker du ur halva glaset i ett svep och det är fantastiskt gott. Törsten är släckt och du är tillfredsställd för stunden, men du vet att du kommer att vilja ha mer.

Sen tittar du på ditt glas som nu är till hälften fyllt med god dryck.

Tänker du då: "Å vad härligt, jag har halva kvar!"

Eller tänker du: "Fan, typiskt, jag har bara halva kvar!"

Är glaset halvfullt eller halvtomt?

För mig är tyvärr den typen av glas alltid halvtomma.

Frasse sa på Kvarnen igår...

... efter fjärde ölen att min blogg är bättre än Ugglas.

Jag höll inte med.
Dessutom syns det ju att det inte går att lita på den här mannen.

Nöt-Crème

Sen Kalles kaviar gått och horat ner sig i ost-, ägg- och bananträsket är det nog bara Nöt-Crème som har kvar likadan förpackning sen mitt 70-tal.

Från Kvarnen igår

Dom coola vet hur man gör sig på bild. Jag ville bara hålla Tomten i handen.

Jag kommer somna mycket stolt ikväll!

Landgång

Jag säger bara landgång

Just nu bland Parkteaterns vänner

Stämningen är lite kaotisk då någon har tagit en Ramlösa utan att ha beställt det i förväg.

Peter Barlachs Guldblogg 2007 tilldelas...

JOHAN LINDQVIST

Jag känner dig Johan, och jag har alltid gillat dig, men jag har aldrig riktigt förstått mig på dig, du är ju en sådan kuf på så många sätt. Ditt arbete har jag heller aldrig riktigt fattat, jag vet inte vad såna som du gör egentligen.

- Men vilken blogg han har den där Johan. Vilken blogg!

Din blogg förstår jag mer än väl, den är fantastisk. Visst, det är konstiga tv-referenser ibland och sjukt smal modern namedropping. Men det gör ingenting, det förstärker bara känslan av integritet, och dessutom är du hela tiden oförutsägbar. Att du kunde bjussa på din underlighet så befriande, det visste jag inte. Jag visste inte att du visste att du var en kuf. (Och jag visste inte att du dricker litervis med vatten när du duschar, det är riktigt stört!)

Men samtidigt som du blottar strupen ofta, så tvekar du inte att hugga oss i vår när vi inte är beredda. Och så denna humor, som inte bara är stor utan också faktiskt alldeles EGEN.

Eller som Lovely Godiva skrev så briljant om Johans blogg när hon, precis som jag, var orolig att han skulle lägga av idag:
”Saker man inte tänker på, sanningar man har glömt och klokskap man inte hade.
Fyndigheter och trams och däremellan åker man ibland på en kollektiv propp och intellektuell uppläxning.”

Sen i somras när du började blogga mindre dagboksaktigt och mer publikt har du faktiskt stigit i min aktning. Du är en av få som lyckas göra konst av denna bisarra och underbara uttrycksform, samt beviset för att den är här för att stanna.

Jag hoppas att jag inte generar dig, Johan. Grattis.

/Peter Barlach

Lidingö 12 november 2007

En märklig man.

Jag vinner visst priser kom jag på!

Parkteaterns Vänner, har gett mig årets stipendium för att de tyckte att bland Parkteaterns typ 100 program i somras, så var mitt det skönaste. Ikväll ska jag ta emot en fet check på fem papp och lira så länge jag orkar för åttiotvå damer. (Dagen till ära lär jag dra ett par Cornelis-låtar också.)

Varför berättar jag då allt detta? För att skryta förstås. Det är ju ingen idé att få bekräftelse om man inte får flasha med den.

Men också, detta innebär att jag inte kan dela ut Guldbloggen som var tänkt vid 22 ikväll, utan redan vid 17-tiden tillkännages vinnaren och sen måste jag dra.

Jag i ett annat nötskal

Måndag morgon

En pillerromantiker dansar i treoglaset...
... medan en annan fotograferar hela kalaset.

Nästa helg räddad - du kan lita på mig!

Jag har sett en trailer för nästa fredags Doobidoo tre gånger ikväll. Om jag förstår saken rätt så kommer Markoolio och Anne-Lie Rydé att tillsammans framföra Ebba Gröns 800 grader någon gång i programmet.
"Människor med stirrande blick
Du grät fast du inte fick
Varma kläder men så kalla kårar
inte konstigt när jag bara ser dårar"

Jag i ett nötskal

I tisdags kväll skulle Vera och jag vara ensamma hemma. Eftersom jag behövde jobba lite, tänkte jag att vi skulle hyra en film till henne. Helst ville hon ha en från ICA Näset, men jag förklarade att där hyr man inte, de köper man och det är mycket dyrare. Det kostar 99:- för två filmer.

Jag sa att det blir alldeles för dyrt, vilket Vera förstod, så vi hyrde Witch en dag inne på tobaksaffären för 39:- Perfekt, klockrent, glasklart. Vera tyckte filmen var jättebra och alla var glada.

Idag lämnade jag tillbaks filmen och fick betala en straffavgift på 120:- Sammanlagt kostade filmen mig 159:-

Peter Barlachs Guldblogg

Eftersom jag inte vinner några priser, så får jag dela ut ett istället. Härmed instiftas det årliga priset:

Peter Barlachs GULDBLOGG

Jag nominerar sex kandidater idag och på måndag kväll tillkännages vinnaren. Priset, som består av äran, går till den som förgyller min bloggvardag på bästa sätt.

De nominerade är:

Erik Ahrnbom Lyckas förena sin lika bisarra som torra humor med svärta, ångest och skön självdistans. Imponerande start.

Frans Haraldsen Gjorde två bloggförsök och la ner. Mycket modigt och helt korrekt att börja igen. Sjukt rolig när han träffar rätt.

Johan Lindqvist Har bloggat sen innan jag visste vad det var för nåt. Före sin tid, men ändå alltid i den. Och alltid oförutsägbar.

Jonas Lagerström Springer runt i slowbloggers, men just när man tror att han är borta dyker han plötsligt upp roligare än alla.

Lovely Godiva Jag säger bara "Under bilen under bilen, hur många under bilen finns det?" Fanns "Diamantbloggen" var den hennes alla dar i veckan.

Oscar Söderberg En stor inspirationskälla och låter sin maffigt härliga damp-hjärna sprida glädje. Engagerar oss alltid i spirituella tävlingar.

OBS: Ingen röstning. Ingen jury. Inget dött lopp. En vinnare av ovanstående sex.

Påverka och eller protestera gärna i kommentatorsfältet nedan. Fram till och med måndag kväll.

(Jag har några andra favoriter också, men tyvärr kan vi bara nominera sex stycken i år. Och ja, den heter "Guldbloggen" i folkmun.)

Tydligen var det viktigt för mig att jag varken skulle se galen, suddig eller stupfull ut på bilden

Igår natt, på väg hem från Party hos Parnevik, skulle jag ta en sista bild på mig själv i taxin för att lägga in i bloggen. Den översta bilden är den slutgiltiga, samma som ni ser i inlägget nedan. Men imorse hittade jag de andra sex bilderna i mobilen...

För övrigt anser jag också...

... att mänskligheten är överskattad.

Apropå det eländigt jobbiga att byta till vinterdäck

Före...

... under...

... och efter!

På väg hem

Får jag godkänt?

Just nu: Ulf Larsson håller tal

Anekdoter från Oscars blandat med repliker som: "Du är kungen av imitatörer!"

Vem fick Bosse till bordet?

Magnus håller hjärtligt tacktal på efterfesten

Tumba tackar Bosse för en "klockren" föreställning

Jerry Williams

Fem min in i showen

En och en halv timme innan

Bosse snackar biljettlogistik med kassörskan på Maxim.

Till mina nostalgivänner

Kolla in den här sköna hemsidan.

Särskilt Månadens gubbe och Parneviks Golfparty är magiska.

Jag ska försöka liveblogga lite sköna 70-talslegender under kvällen.

Från idag vid lunchtid

Jag:

Varför har du kräkts på tröskeln, Bruno?

Bruno:

Eh... Va?

Jag:

Varför har du kräkts på tröskeln?!

Bruno:

Jaså den!

Jag:

Det blir ju fan så mycket bökigare att torka upp än om du hade kräkts på köksgolvet eller parketten.

Bruno:

Jag tänkte inte så långt. Förlåt.

Jag:

Det är okej. Gör inte om det bara.

Bruno:

Jag lovar. (Jag börjar torka upp spyan under tystnad och tar för givet att det är ett avslutat kapitel, men Bruno fortsätter.) Du ska inte skriva om det här i bloggen va, Peter?

Jag:

Eh... Va?

Bruno:

Du ska inte skriva om det här i bloggen va?!

Jag:

Jaså den!

Bruno:

Det är nämligen jävligt kränkande för mig att du driver med mig i din show och i den här larviga bloggen.

Jag:

Jag tänkte inte så långt. Förlåt.

Bruno:

Det är okej. Gör inte om det bara.

Jag:

Jag lovar.

Jag är en hypernostalgiker...

... och på många sätt en omodern människa, så att jag är alldeles bubblande glad för att jag har biljett till Maxim ikväll. Det finns ingen annan show i världen jag hellre skulle vilja se än denna ikväll!

Det hettar till

En halvtimme innan båtslussarna stänger fick juryn innan följande förslag från en "lovely godiva".

Till den som fattar

Så nära men ändå så långt borta.

Onsdagar

För sju år sen träffade jag Jonna och insåg tidigt att hon redan hade två barn.

Hennes flickor bodde varannan vecka hos pappa och varannan vecka hos mamma.

För fem år sen föddes Vera och vi flyttade till hus. I fem års tid har jag vant mig vid att varannan måndag fylls huset av ungar som inte är mina och varannan måndag töms det på dito, och kvar är bara biologiska avkommor.

Tills idag. Från och med idag kör vi nämligen med byte onsdagar. Och nu märker jag hur präglad in i märgen av måndagsbytena jag är. Ny vecka, nya rutiner liksom. Alltid. Tills idag. Nu känner jag mig helt förvirrad, trött, osäker. Nån sorts mental jet-lag liksom. Jag vet inte riktigt vart jag ska fästa blicken. Plötsligt väller det in två barn en onsdag - och dessutom på ojämn vecka, som ska vara barnfri!

Jag vill dock poängtera att det inte handlar om att jag inte älskar mina styvdöttrar, för det gör jag. Jag älskar dom som om dom var mina egna. Styvdöttrar.

Bensinmätaren

Vår bil, som är 99:a är inne i en period där grej efter grej pajar. Det senaste som lämnade oss var bensinmätaren. Mekanikern sa att det är ingen idé att laga, ni får köra på tripmätaren istället. Det visar sig funka bättre faktiskt och är mera pålitiligt än bensinmätaren, tack vare min matematikbegåvning.

Varje gång har jag lyckats räkna ut på litern hur mycket som ska gå i och varje gång har jag stolt förklarat för Jonna hur jag multiplicerat och subtraherat och haft mig för att räkna ut exakt vad pumpens mätare kommer att stå på. Senast sa jag att det kommer att gå i 66 liter och mycket riktigt.

"Vad bra", säger Jonna då utan nån som helst entusiasm. Bara lättad över att vi inte ens var nära att få soppatorsk (som vi fått sammanlagt fyra gånger på fem år).

Då försöker jag förklara igen hur jag har räknat och tycker att hon borde bli lite imponerad över att det är nånting som jag har viss begåvning för.

Hon avbryter mig mitt i min uträkning och säger: "Jag är ledsen älskling, jag kan inte bli imponerad för allt som har med matte och siffror att göra är lika svårt, det spelar liksom ingen roll..."

Jag är tyst en stund innan jag frågar: "Är det typ som en analfabet är lika imponerad av mig som av Horace Engdahl för att vi båda kan läsa?"

"Precis", säger Jonna.

Efter en halvmil ikväll

Joggare, periodare eller både och?

OBS: Det går som vanligt att klicka på bilden för att få den större!

Ur DN förra veckan

Gick igenom tidningshögen imorse och hittade den här artikeln i DN. Den handlar om Åke Gustafsson, som blev av med sin bil av två företagsamma killar som visade sig vara inte spekulanter på att köpa Åkes bil, utan spekulanter på att sno den.
Jag tycker inte Åke ska vara så ledsen för att han blev av med sin vita Volvo. Han har kvar mustaschen, han har kvar sitt headset och han ser fortfarande ut som en lätt överviktig Morgan Alling.

Jag har typ photoshoppat för första gången i mitt liv!

Löv

I helgen var de flesta som bor på vår gata ute och styrde upp sina tomter för hösten.

Här är tex grannarnas löv...

... och här är våra.

Om inte...

... Sportnytt visar bilder från OS-finalen i hockey 1994 ikväll, ger jag alla som läser detta 1000 kronor var.

Om inte...

... Sportnytt visar bilder från VM-finalen i fotboll 1958 ikväll, ger jag alla som läser detta 1000 kronor var.

Mattias Klum

Helt otroligt! Bara en halvtimme efter att jag publicerat det förra inlägget med bilden jag tagit på det lilla rådjuret ringer telefonen. Jag sitter och äter lunch, men svarar ändå.

Jag:

Peter Barlach.

Mattias Klum:

Hej, det är Mattias Klum.

Jag:

Vem är det?

Mattias Klum:

Jo det vet du väl, jag är ju den där fjuniga och pretentiösa fotografen som tar mitt jobb på alldeles för stort allvar.

Jag:

Just det, nu vet jag! Smilfinken som satt och kåtade upp sig på Kattis Ahlström varje söndag i Söndagsöppet för några år sen?

Mattias Klum:

Precis, det är jag. Vilken koll du har!

Jag:

Tack. Vad vill du?

Mattias Klum:

Jo, jag såg precis rådjuret på din blogg, har du plåtat det?

Jag:

Ja, med mobilen från altanfönstret.

Mattias Klum:

Men det är ju TA MIG TUSAN HELT OTROLIGT! Wow, vilken närvarokänsla, vilket ljus, vilket djup, vilken skärpa, vilka kontraster, VILKEN BILD!

Jag:

Tack.

Mattias Klum:

Nu undrar jag, skulle du vilja följa med mig och Folke jorden runt på vår nästa svindyra och glassiga expedition?

Jag:

Vet inte... vad blir det den här gången?

Mattias Klum:

Du vet, lite lejon i motljus, lite miljöpingviner, några riggade grizzlys, det gamla vanliga helt enkelt.

Jag:

Nej tyvärr, jag är inte intresserad.

Mattias Klum:

Synd. Jaja, vi får väl ta med fjollprinsen igen, men tack ändå, hejdå.

Jag:

Hejdå, tack. Du förresten, jag var ihop med Kattis Ahlström en gång på nittiotalet.

Mattias Klum:

VAD FASICKEN SÄGER DU?! ÄR DET SANT?! Men snälla människa berätta! Berätta, hur var hon i sä... (KLICK)

Jag lägger på luren och fortsätter äta.

Tre dåliga saker med att ha tomt...

Det växer ogräs i potatislandet och har gjort så hela sommaren.

Det ligger plastleksaker över hela tomten. Värst är det i sandlådan, som för övrigt är rutten och har massa farliga spikar som sticker ut lite här och var.

Slanghelvetet. Jag tror att vi köpt sammanlagt ett marathon slang utan att få till ett fungerande bevattningssystem. På bilden nedan syns ytterligare tjugo meter slang som kommer att frysa sönder i vinter.

... och en bra.