Växjö Theater (dom stavar så)

I den här vidunderligt vackra lokalen satt igår 125 pers (det går in 392, så det fortfarande finns en del att jobba på...). Så mycket småländsk värme som strömmade emot mig igår (och en rolig man från Trelleborg, som tvättade bort den stans pissiga rykte...), att jag blev alldeles yr.

Det var som en salong fylld med lokskrattare (se tidigare inlägg om Sävsjö) och jag blev vagnen typ, som bara åkte med (särskilt skämten under bibelbältet gick hem extrabra...). Och som sagt skratt smittar av sig även på andra känslor, så intet öga torrt, när det var hett läge.

Publiken gav mig sånt självförtroende att jag vågade under kvällens gång besluta mig för att ändra i föreställningens struktur, genom att slänga in Ångest på dagis, som slut på första akten och köra Femkamp som första låt i andra. Om jag bara slipar på introt till Ångest på dagis, tror jag att jag ska fortsätta så resten av turnén (vilket blir i Malå för det är bara där jag kör hela föreställningen med paus, bättre sent än aldrig...)

Men den stora frågan är ju: Klarade sig Uddevalla? Ja, på håret, men Växjö går in i samma kategori Outstanding. Det var bara det att i Uddevalla fick jag ju tre extranummer och i Växjö bara två...

Haha, puss och tack igen älskade Växjö!

Jag firar med att åka hem idag.

Nyss från logen i Växjö

TACK alla som var på teatern ikväll!

Jag är salig, stolt, snygg och Ni var helt underbara!

Paus i Växjö

Känn flåset Uddevalla, känn flåset...

Om grillad kyckling och andra känslor

Såhär såg det ut när jag hade fredagsmys i logen igår före föreställningen på Kulturhuset i Sävsjö. Det är säkert min 30:e grillade kyckling jag äter på den här turnén. Varför så många, undrar någon kanske? Varför inte variera sig?

En grillad kyckling smakar exakt -precis - på pricken likadant oavsett om man är i Vuollerim, Hultsfred, Trelleborg eller Sävsjö. Jag älskar grillad kyckling. Just för att jag vet exakt vad jag får. Lättuggat, ganska gott och snällt mot min känsliga mage. Och är det nåt jag vill ha innan jag står på en scen så är det något jag känner igen. För sen vet man aldrig...

Igår tillexempel. Kanske 25-30 personer i en lokal som slukar 250. Jag har sagt det självklara förut, jag måste säga det igen: Men jag spelar för dom som är där, inte för dom som inte är där!

Och dom som var där igår var verkligen dedikerade. Absolut lyssning. Det märktes inte minst på bok och skivförsäljningen efteråt, som slog något slags procentuellt rekord.

Men under själva föreställningen. Jag höll på att säga att det var tyst som i kyrkan, men det var det naturligtvis inte. Det fnissades och applåderades. Men otroligt återhållsamt. Som om någon sagt till dom att artisten vill att det är tyst under föreställningen. Det var de kvävda fnissens föreställning.

Och jag vet, att hade tillexempel kvinnan som satt längst fram i Tomelilla (där det också var 25-30 personer) och satte tonen så att den föreställningen blev helt magisk - eller för den delen lokskrattaren Huskorset - suttit i salongen, så hade det blivit nånting annat igår. (Lokskrattare är för övrigt Huskorsets och Filmstjärnans geniala uttryck för någon vars skratt drar igång publiken.)

Är skratt då så viktigt? Nej, ja, jo. Det är publikens mest naturliga sätt att kommunicera med artisten, som då kan slappna av och känna sig uppskattad. Jag tränar (tro mig, jag är tränad) på att inte vara så lättköpt, men det finns nog inte nån som uppträder med sk komiskt material som inte håller med mig. Skratt smittar av sig. Både på andra i salongen, på artisten, på applåderna - och på andra känslor!

Å andra sidan, om jag alltid hade en lokskrattare som drog igång publiken skulle föreställningen kanske bli mer förutsägbar. Och det är ju bland annat det jag älskar med det här yrket - att det är så oförutsägbart. Precis som jag älskar grillad kyckling för att den inte är det.

Och såhär ser jag ut när jag pratar i min handsfree

Peter Barlach - Mr One Take Man!

Samsung Nånting

- Vad tycker vi om handsfree?
- Illa!
- Hur illa?
- Jävligt illa!
- Varför då?
- För att man hör asdåligt i den, för att den man pratar med hör asdåligt, för att det är obekvämt, dyrt piss och för att sladdarna trasslar och för att den alltid går sönder och eller försvinner.

Jag har aldrig tipsat om nån teknikpryl och det kommer dröja innan jag gör det igen, men nu bara måste jag tipsa om min handsfree.

Först det dåliga: Den kostar typ sjuhundra spänn och har du inte råd med det, kan du sluta läsa. Dessutom är bluetooth inblandat och är du allergisk så är det inget för dig.

Men i övrigt är jag fan kär. Den heter Samsung Nånting, den sitter asskönt i örat, det är perfekt skönt ljud både för mig och den jag pratar med, den har inga sladdar och den har en liten hänggrej runt halsen, så att inte ens jag kan tappa bort den. Man behöver bara ladda den i sin lilla låda (se ovan till höger på bilden) en gång om dagen, så sköter den resten. På riktigt. Slå till. Jonna har en likadan och håller med om allt.

Det var bara det.

Dagens kisspaus

Längs väg 30 vid sjön Fängen.

Roberto Saviano, del 2

Roberto Saviano blev tydligen väldigt förundrad när han fick blommor av Svenska Akademien häromdagen.

- Att ge blommor till en man. Där jag kommer ifrån betyder det död, sa Roberto.

Där är vi i alla fall lika jag och Roberto. Om jag får blommor betyder det också död. För blommorna.

Om näsblod

Sedan jag började om som trubadur för två år sen har jag haft en återkommande skräcktanke. Att börja blöda näsblod på scenen. Låter ju skitlöjligt förstås, och det är det, men det är ju nästan som en fobi och då är allt tillåtet.

Grejen är den att jag alltid har väldigt lätt för att blöda näsblod. Som barn typ jämt (Vera har ärvt det) och som vuxen när jag är förkyld.

I förrgår - en minut innan jag skulle upp på scenen på Teatercaféet Stickan på Smålands musik och teater behövde jag nervositetskissa som sig bör. Jag sätter mig ner (ja, jag sitter ner och står för det), men det kommer inget kiss. Istället känner jag hur det rinner till i näsan. Jag stoppar in fingret och hinner be till Saker-som-rinner-ur-näsan-guden att det ska vara snor på fingret när jag drar ut det. Nej. Det är blod. Först bara lite, sedan rinner det på. Ordentligt.

Det är bara att inse faktum. Jag stoppar papperstuss efter papperstuss i näsan, och går ut i foajén och påkallar arrangörens uppmärksamhet. Jag lägger mig på rygg på golvet i foajén och försöker intala mig att allt är lugnt.

Men det är det inte. Det är heller inte läge att skjuta upp föreställningen för jag har helt utsålt och det är redan astight med en annan teaterpjäs som börjar bara en halvtimme efter att min slutar och ny publik in och annan ut osv. Vi har redan haft långa diskussioner om exakt när jag måste kliva av scenen för att de ska hinna rodda med alla sina olika åskådare och serveringar.

Det är vad man säger hett läge. Arrangören blir stressad och damen i fiket kommer med en frusen kanelbulle och lägger på min näsa. Jag försöker garva, men inombords är jag stressad. Det slutar blöda efter några minuter, men jag vet ju det aldrig är så lätt att börja blöda, som när det just slutat. Och vid det här laget MÅSTE jag gå upp på scenen för att överhuvudtaget hinna spela min föreställning.

Jag går upp och tänker att jag ska ta tjuren vid hornen, så att jag berättar direkt för publiken vad som har hänt. Jag minns att säger någonting om "om ni visste vilket drama som just har utspelat sig på Smålands musik och teater..." Klyftigt Peter. Publiken sitter helt tyst och jag kommer på att jag inte ens har presenterat mig, och att det för dom måste vara lite underligt att det plötsligt kommer upp en vilt främmande man som önskar 125 människors uppmärksamhet för att prata om näsblod. Jag säger "förlåt, jag har inte ens presenterar mig", gör så, börjar om, försöker ursäkta mig igen samtidigt som jag svamlar vidare om näsblod och fobier. Jag hör några artiga skratt, och tänker på det där med första intrycket...

Jaja, hursomhelst, jag hämtade mig, smålandspubliken är den bästa och föreställningen gick härefter lysande och jag var samtidigt glad för att de visste, så att om jag plötsligt kastar av mig gitarren, stoppar papper i näsan och lägger mig på golvet på rygg, så vet de varför. (Jag började inte blöda nästa gång förrän tjugo minuter efter föreställningen, tack Saker-som-rinner-ur-näsan-guden!) Jag tog det dock väldigt lugnt i mitt framförande och första kvarten hade jag grava koncentrationssvårigheter. Men som sagt, det funkade.

Efter föreställningen, i skiv och boksigneringen, kommer det fram en dam och vill köpa en skiva. Hon tackar så mycket för föreställningen och säger att den var jättebra. Jag tackar artigt och skriver en hälsning i en skiva till henne. Då lutar hon sig nära mig och säger, lite sådär i förtroende, så att bara hon och jag ska höra: "Men det där med näsblodet, det gick jag minsann inte på. Det har du med varje gång, eller hur!"

Ridå.

Best of Bloggen

För några månader sen kom jag på ett lätt sätt för nytillkomna läsare att navigera den här bloggen för att se om det är nåt för dom.

Jag gjorde ett hyperambitöst Best of bloggen-inlägg, som gick ut på att jag valde 5 inlägg per månad sen starten i augusti 2007. Vissa månader var det skitsvårt att välja, andra månader var det tvärtom svårt att hitta fem inlägg, som står för sig själva.

Risken finns att bli kallad bloggfullkomlig, men jag tar den. Jag vet att det är många som hittat hit tack vare just det inlägget.

Och nu har jag äntliget uppdaterat det här Kinderinlägget med september och oktober 2008: HÄR!

Trevlig läsning!

Riktig Blogg

Äntligen har min käre vän Erik Hörstadius börjat blogga!

Idag skriver han om otrohet. Igår om kändisfenomenet i samband med en bejublad insats i Hål i väggen (som jag tyvärr inte sett, repris nån?) och i förrgår om Mona Sahlin och ett klassiskt sossedilemma etc.

En otroligt skön och proffsig åsiktsblogg. Det är humoristiska, intelligenta, välskrivna och egentänkta texter. Jag tror att den bloggen snart är både stor, viktig och citerad. Dessutom skriver han inlägg kontinuerligt. Jag tycker Erik verkar vara född bloggare.

Läs den här!

Är vi bara navelskådare?

Det här inlägget är kanske inte Figges bästa, men ett skönt läsvärt Figge-inlägg. Men det är inte därför ni ska klicka och läsa det, utan för diskussionen i kommentarsfältet under inlägget.

Jag deltar gärna, men än så länge säger jag bara att han har nåt, den där Anonym, som bland annat skriver:

Att ni navelskådare belönar varandra med olika priser är alltför ironiskt. Barlach lider av samma sjukdom om än med något varierande symptom. Precis som så många andra manliga bloggare mellan 25 och 35 som innerst inne tror att de är menade för något annat. Något annat de inte vet vad det är. Trust me, I've been there myself.

För övrigt: Många blir så upprörda över att folk kommenterar anonymt. Inte jag. Det är ju bara att stänga av den kommentarsfunktionen om man inte gillar det. Och även om jag inte håller med Anonym i det här fallet (jag börjar nämligen äntligen ana vad jag är menad för - och det är inte att blogga (även om jag såklart ska fortsätta tills jag dör)), så tycker jag att han har en poäng. Och kritik mot sin blogg får man väl för fan hacka i sig, jag tycker själv att den suger fett ibland.

Anonym: Du får mer än gärna kommentera som Anonym under detta inlägg och utveckla ditt resonemang. Jag blir inte sårad eller kränkt av dina ord. Jag känner mig bara sedd. Du verkar klok och har säkert en anledning till att du inte vill avslöja din identitet.

Alla andra: Lägg er gärna i. Där eller här nedan. Även ni anonyma med falska identiteter, som så fint kallas pseudonymer, är varmt välkomna!

Plötsligt blev min Ramlösa väldigt förvånad

Allting har sitt pris

Jag skulle till exempel skjuta mig i knäskålen för Roberto Savianos upplagor.

Småland forever!

Hittade den här sköna länken. Finns det fler som sett föreställningen och vill kommentera vad ni såg får ni gärna klicka på ovanstående. Oavsett vad ni tyckte naturligtvis. Hittills är det dock bara femstjärniga betyg...

Tack alla ni som skrivit, det värmer på riktigt.

Det borde för övrigt finnas en sida där vi artister kan betygsätta publiken. Där skulle i så fall publiken i Jönköping igår få allra högsta betyg. Fan vad ni var sköna att ha att göra med, Småland är nog mitt landskap ändå!

(Nej, Uddevalla, ni kan va lugna, ni är inte nerpetade från tronen.)

... men inför hotellfrukosten är vi alla lika

PS: 40 år tog det. Innan jag fattade att gröt naturligtvis ska ätas med varm mjölk, så håller den sig fräsch tills man ätit upp den.

PS2: Ja, jag saknar Huskorsets äppelmos.

Ensam välbetald trubadur

... firar föreställning med ostron och champagne.

Idag ska jag ut på sista svängen

33 mil till Jönköping. Det är ju ingenting och Erik Ahrnbom rekommenderade Gottrörakraschen av alla P3 Dokumentärer (min favorit hittills är Militärligan), så det kommer gå som en dans.

I Jönköping ska jag bo i 3 nätter. Då blir Stora Hotellet mitt hem. Jag har bott där nångång förut. Jag minns det inte, men det blir säkert bra.

De sista spelningarna på turnén är:

25 nov Jönköping (slutsålt)
26 nov Jönköping (slutsålt)
28 nov Sävsjö
29 nov Växjö
2 dec Örebro (slutsålt)
4 dec Östersund (slutsålt)
6 dec Malå

Sen bjuder Riksteatern på en chaufför som tar bilen och ett flyg åt mig!!!

Ovan rutt skall göras på tolv dagar. Ni som kan er geografi ser att den är åt helvete planerad.

"Småland?! Men där har du ju just varit?! Och vad har det med Norrland och göra?! Herregud, ska du köra det där helt själv? Och varför så många vilodagar?"

Jag hade tänkt komma hem ett och ett halvt dygn efter Växjö, men det visar sig att då ska min fru både jobba och gå på fest, så det blir bara bökigt och hattigt.

I vanlig ordning, precis innan jag ska åka iväg på en långsväng, känns det hur baktungt som helst att lämna hem kära hem, och då mitt ordningssinne lider av en obotlig förlossningsskada springer jag runt kilometrar i onödan och letar efter grejer jag varken hittar eller behöver. Så nu är det bara att bita ihop.

Men - och det var hit jag ville komma - när den här turnén är över kommer jag att längta ut igen. Jag är biten av turnégiftet. Hur tungt det än är. Det här är på många sätt det roligaste och mest spännande jag gjort - jag vet, jag är säker, jag är född turnéråtta!

Men nu måste jag städa köket, annars kommer jag hur som helst aldrig ut igen...

Peter och Bruno jammar

"Tummen mitt i handen är en komplimang..."

Jonna och jag efterlyser härmed en snickare som kan bygga en våningssäng till barnen i de udda måtten 80x190 cm. (Om nån vet om nån firma har färdiga i det måttet blir vi glada, men Jonna säger att hon har kollat med alla möbelföretag och det finns inte.)

Nån som känner nån som kan bygga en sån säng? Eller känner nån som känner nån? Eller rentav kan själv?

Tacksam för svar: peter.barlach@telia.com

Vissa tävlingar tar flera månader att avgöra, andra går på samma dag

Citattävlingen igår avgjordes på studs!

Frågan löd: Vem sa i vilken film följande:

"Det bor liksom en jävla massa folk här ute men... Liksom... Det finns inga... Liksom ingenting att göra. Det finns liksom ingenstans att ta vägen, det finns liksom... Liksom, det är liksom verkligen inget liv nånstans. Tyst och stilla."

Svaret är såklart: Joakim Thåström, Ebba the Movie

Janne Berg var smart och la ihop ett och annat och vann förstapriset, som under tävlingens gång dubblades från 20 till 40 kronor, tack vare Jonas.

Ett par tjejer var tyvärr tvåa på pucken.

Grattis Janne, hur vill du ha utbetalningen?

Som en present till er alla ger jag er det magiska Thåström-citatet avfilmat från min teve. Av 39 ord är 7 liksom. Det blir i min mattebok mer än vart sjätte liksom.

Klicka på playknappen nu för fan!

Jag vet inte om ni nån gång har tvivlat

Men det Huskorset gör med tillexempel äpplen är helt sanslöst, obeskrivligt, smaklökar som går upp i brygga-gott!

Eller såhär: Jag har inte ätit så god äppelmos sen min mamma kokade sin sista burk hösten '79.

Tack min vän!

Dagen till ära när norrmännen slog oss med 0,2 sek i stafetten, skänker jag kärlek tillbaka

GRATTIS

till följande fyra vinnarna som vinner min debutbok på norska (från början var det meningen att jag skulle utse 1 vinnare, men eftersom tävlingen dragit ut på tiden har jag utökat prislistan).

Det är vinnarnas egna motiveringar:

Suziluz:

Jeg syns det vure ganske urettferdig hvis du ikke gir denne boken til meg. Hvis jeg minner deg litt på det så var det ju tross alt sånn at Figges truelser ledd til gevinst siste gang du hadde konkurranse på nordiske språk og dette skal ikke oppmuntres. Det er tid å vise på at truelser er ikke godt nok for en bok som din. Nej, det er for intet å reknes mot kjärlighet. Og - det er derfor du skal gi boken din til meg, fordi jeg ikke kommer til å behandle den med annet en den störste respekt og kjärlighet. Respekt for fortiden din, kjärlighet til begavelse og kunst og en godt fortalt historie. Og jeg lover at hvis jeg vinner boken din så gir jeg den videre i julegave, så den kommer flere til gode. Dessuten er det sannsynlig at jeg ved hjelp av boken din blir gitt en sjanse å lese med stemmen til en annen lydende i sjelen. Kjärlighet, kjärlighet. Klem.

Zäta:

Jeg trängter till å vinne nå när jeg har läst så fine omdömelser om boken din.
Å jeg kan ärligen omförtale att jeg allri läst nåen av dine böcker på varsken svensk, norsk eller koreansk. Så jeg är jungfruelig mark for dine ord till å beträde.

Men jeg kanske kan få visse problemer med norsken, dä sir jeg nå när jeg leser vad jeg skrevet hitedags!

Aggie:

Jeg har en alt for stor, og udekket lesetrang til at de blogger jeg følger klarer å stille mine behov. Dermed har jeg fortjent, og trenger et eksemplar av din bok!!!! Kanskje den kan dempe noe av ord- og bokstavssuget jeg har. Jeg er nemmelig dritlei av å lese faglitteratur på sengekanten, og klarer visstnok aldrig av å ha meg ivei til et bibliotek for å låne et eller annet. Greit? Vær så snill da? Jeg kan jo spre ordet om deg her i Trøndelag, sånn fortsetningsvis, hvis jeg liker boken...

Anita:

Jeg ble nysgjerrig på boken din da vi fikk den på biblioteket der jeg jobber. Nå har jeg lest den, og den var fin! Jeg kommer til å anbefale den til de som spør etter en god bok, så naturligvis vil vi gjerne ha flere bøker!

Maila mig (peter.barlach@telia.com) er adress så skickar jag boken.

Grattis igen!

Äntligen!

Apropå förra inlägget, kommer ni ihåg den här rafflande tävlingen?

Trot eller ej, men ikväll avgörs den! Ikväll väljer jag 4 (fyra!) vinnare. Några fler tävlande i sista stund?

Liksom!

Under torsdagens konsert anordnade jag en filmcitattävling, alltså jag läste ett svenskt filmcitat och publiken skulle gissa vem som sagt det och vilken film det kommer ifrån (se ovan).

Förstapriset var 20 spänn, som jag hade i fickan. Nu kunde ingen det rätta svaret, så jag fick behålla tjugan, men nu fortsätter tävlingen här på bloggen.

Alltså, vem har sagt följande magiska ord, och i vilken film?

"Det bor liksom en jävla massa folk här ute men... Liksom... Det finns inga... Liksom ingenting att göra. Det finns liksom ingenstans att ta vägen, det finns liksom... Liksom, det är liksom verkligen inget liv nånstans. Tyst och stilla."

Försten med rätt svar vinner stor ära och 20 spänn!

(Naturligtvis får ingen som var på konserten svara. Tyvärr inte heller du, Jonas.)

Min point of view idag

Är det en slump?

Är det en slump att jag blev råförkyld igår dagen efter mina dubbelföreställningar och fyra dagar innan jag ska uppträda igen?

Eller tycker Förkylningsguden att min ledighet är oviktigare än mitt arbete?

Min första bloggbild på publik

Tack alla 40 som kom igår (hade det kommit fler hade det inte gått att andas öht), det var bland det mest spejsade jag gjort. Tack igen Fredrik och Sandra!

För mig var det ju överlägset roligast att spela nya låtarna. Det verkar som de flesta funkar.

Lägenhetskonsert, en underskattad form, när gör vi det igen?

PS: Det var ett hiskeligt filmande och plåtande, mejla mig gärna om nåt blev bra.

peter.barlach@telia.com

Logen!

Sa jag att det var Uppgång Torsgatan?

BREAKING NEWS - MAGNOLIASPELNINGEN IKVÄLL FLYTTAD TILL ANNAN LOKAL

En inte helt normal dag i en trubadurs liv.

Precis efter föreställningen på Stockholms Stadsteater ringer Sandra, arrangören som hyr in sig på Café Magnolia, och berättar att Magnolia, som renoverar sitt kök, har haft Hälsovårdsmyndigheten på besök och Hälsovårdsmyndigheten förkunnar att Magnolia är stängt tills köket är färdigrenoverat.

Så i en halvtimme var spelningen inställd och det kryper i kroppen av ångest och frustration. För att en inställd spelning är INTE också en spelning. En inställd spelning är bara vidrigt.

Så ska vi börja ringa runt till de som vi vet ska komma. Och eftersom det inte går att boka till giget har man ingen aning om vem man ska ringa. Man kan bara gissa.

Sandra börjar med att ringa Fredrik af Trampe, som skulle firat sin födelsedag på Magnolia ikväll med sina vänner. Men istället för att misströsta, säger den gode gode Fredrik att "Men vad fan, jag bor ju precis runt hörnet, och jag ska ju ändå fira med mina vänner, vi flyttar spelningen till mitt vardagsrum, vetja!"

Sagt och gjort - efter mycket om och men - men mitt livs mest bisarra gig på pappret utspelar sig nu på:

Väringgatan 23,
2 tr, af Trampe
T-bana S:t Eriksplan
www.eniro.se

Portkoden får man om man SMS:ar mig på 0704-20 74 94.

Samma tider gäller som förut = Man är välkommen från 19, jag börjar 20.

Naturligvis kör vi Fritt inträde med en hatt som kommer gå runt. Det kommer finnas vin och kanske mat.

Peter Barlach - snart i ett vardagsrum nära dig. (Det enda man vet är att det blir oförglömligt.)

Dubbelbarlach

Imorgon spelar jag två gånger.

På dagen kl.12 spelar jag Heliga familjen på Klara Soppteater. Det finns fortfarande 11 biljetter kvar (plus extrabord...) på www.stadsteatern.stockholm.se

Dessutom har jag fått ett par avhopp så jag har några 75-kronorsbiljetter kvar. Nån som är intresserad? Med bra motivering kan jag dessutom bjuda. Bord 18 är ett höjdarbord!

På kvällen kl 19 (jag börjar 20) så spelar jag gamla och nya låtar på Café Magnolia, Gästrikegatan 3. Där kostar det bara 40 spänn, så då blir det inga fribiljetter. Det går ju inte att förboka, så jag har ingen koll hur många som kommer.

Är det tillexempel någon av er som tänker komma till Magnolia?

Mitt A-barn och jag åkte skridskor idag

Det var årsdebut, så hon var med rätta lite försiktig i början.
Sen blev hon modigare och hittade såsmåningom den nödvändiga balansen...


... och till slut var hon som synes en fulländad skridskoprinsessa!

Var på utvecklingssamtal om Vera imorse

Det var som vanligt, man går bara dit och håvar in berömmet.

Veckans mat hittills i bilder

Förutom min familj är matlagning det jag längtar mest efter när jag är ute och snurrar i det här extremt stora landet. Jag älskar att stå där och hacka och smaka och skapa i timmar. Här är mina tre middagar som jag lagat sedan jag kom hem.
Söndag: Jonna hade handlat när jag kom hem och tagit ut en kalventrecote ur frysen, som var tinad och magiskt mör.

Till kalven: rött vildris (rekommenderas å det varmaste) och en enkel sallad med tomat, lök, ruccolasallad, div örter, pinjenötter (kostar typ en spänn styck på Lidingö om man inte går på Willys, vilket vi gärna gör för vissa varor) och parmesan. Och så en vit balsamicodressing med lite socker.
Måndag: Friterad rödspätta (innan spättan friteras 4 min i 180 graders-olja, doppas den i frityrsmet bestående av öl, mjöl, ägg (vitan vispas hårt separat för fluffets skull) och olja).

Till detta potatis och romsås (stenbitsrom, dill, salt, citron, turkisk yougurt och hemgjord majonnäs) (obs bilden är tagen från när jag åt resterna idag och då stekte jag potatisen och fisken i rikligt med olja istället för att kånka ner hela fritösmaskinen)
Tisdag: Kycklinglårfilé kryddad med ekrökt chilipulver.

Till detta: Tabbouleh; denna gång med bulgur, rödlök, paprika, mynta, persilja och cashewnötter, samt en dressing med lime, citron, chili, socker, salt, pressat granatäpple och husets finaste olivolja.

Eller som Jonna sa: "Det här var en tabbouleh i världsklass!"

Ikväll är Jonna borta. Plötsligt är mitt matlagningssug som bortblåst. Jag kan tänka mig Findus vidriga Pyttipanna typ. Då undrar jag:

Är det bara för Jonnas beröm, som jag står där och hackar och smakar och skapar i timmar?

Skoj?

Idag 12-13

Den 26 januari 2007 hade jag premiär på Heliga familjen på Klara Soppteater på Stockholms Stadsteater.

Då var föreställningen 1 timme lång lite knappt. Den får inte vara längre på Soppteatern, och det är stenhårt. Nu nästan två år senare är föreställningen i sina längsta fall närmare 2 timmar. Den har svällt av sig själv för att jag försöker hitta på nytt material hela tiden. Idag klockan 12 ska jag spela den igen. Frågan är: vilken timme ska jag ta bort?

Förresten: Det finns 3 biljetter kvar, samt extrabord som de kan ställa fram...

Min äldsta styvdotter tog en underbar bild

Nu har jag till och med fått mail om att jag inte borde lägga ut bilder på min dotter Vera på bloggen, "barn och bloggar passar så dåligt ihop". Själv är jag för men kluven.

Vad tycker ni? Och varför? Är genuint intresserad av argument från alla håll och kanter.

2008 års Guldblogg tilldelas:

FIGGE EDÉN!

Juryns motivering: För att han hela tiden överraskar och utmanar, både sig själv och bloggformen. För att han är en onelinermaskin som dessutom vet att utnyttja bilden. För att han hela tiden varierar sig i längd, bredd och djup. För att han är en bjussig grubblare som aldrig förlorar sin humor och aldrig fjäskar för sina läsare. För att han kan mynta klassiker och för att han är skönt sjuk i huvet. Det är för såna som Figge, som bloggen uppfanns.

Förstår ni inte vad jag pratar om, läs:

Adam.

Rakning.

När tummen leker Gud.

feminism.

Lugn före Storm.

Se ovan eller minns bara Figge-uttryck som:

Att blogga utan kommentarer är som att knulla utan kommentarer.

Eller den här, som inleder ett långt inlägg om lidandets nödvändighet:

Att skaffa barn och samtidigt ha en barnflicka, är som att tatuera sig med bedövning.

Som att supa utan bakfylla, eller att aldrig få korka upp en riktigt dålig flaska vin.

Livets goda kommer aldrig vara gott, om det inte emellanåt inte gör lite ont och smakar lite bittert.

Tack och grattis, Figge!

2008 års Diamantblogg tilldelas:

LOVELY GODIVA

Juryns motivering:

För att hon kan få mig att skratta och gråta och hon gör mig alltid nyfiken. För att hon har skrivit några av de mäktigaste inläggen i blogghistorien. För att hon aldrig kompromissar med varken allvar eller humor. Eller som hon själv uttrycker det: "Jag ger er döda djur i olika former och sammanhang. Jag ger er levande mänsklig Ilska, Kärlek och Trams. Jag skriker KUKEN med jämna mellanrum. Jag står på de utsattas sida. Jag utnyttjar djur för mina syften."

Några favoritexempel på hennes bloggkonst:

Det behöver inte vara svårare.

Jag varnar INTE, läs om du inte läst.

Fågelbogeni.

Hundarna!

Om sorg så att jag gråter

Och så den genomcharmiga och befriande Lovely Godiva-självdistansen i det här underbara inlägget:

Jag säger bara: Under bilen under bilen, hur många under bilen finns det?

Tack och Grattis, Godiva!

Nu har juryn sammanträtt

Nu går det inte att påverka eller ändra. 21.39 resp. 21.50 ikväll offentliggörs det, vilka som vinner det extremt hyperprestigeladdade priset Diamantbloggen respektive Guldbloggen.

Några tips eller spekulationer?

Magnolia på torsdag

Nu på torsdag den 20 nov kl 19 spelar jag på charmiga Café Magnolia, Gästrikegatan 3 i Stockholm. Jag spelar typ 2x45 och första halvan är främst gamla låtar och nån typ av sammanfattning av Heliga familjen och andra halvan nya låtar - sällan eller aldrig spelade offentligt. Här är några exempel:

Hångla i Nangijala
Vem fan är han??
Thåström
Ångest på dagis
Bildningskomplex
Jag drömmer om att se ett flygplan störta
Lycka

Jag har inte riktigt bestämt ordning så jag kommer vara rätt spontan, orepeterad och skitnervös!

Men jag kommer med hjärtat i handen, laddad till tänderna och grejen är att det bara kostar 40 spänn i inträde, så jag tycker man får hacka i sig lite notställ, blädder och ett och annat felspel. Medkompositör Söderberg hälsade idag att han kommer, så han får rycka in som gitarrsufflös om det behövs...

Stället tar inte in så mycket folk, så för att vara säker på plats ska man komma i tid. Det går inte att boka bord. Det börjar 19 och jag börjar 20. Prick!

Välkomna!

Prisutdelardag!

Ikväll delas som sagt Diamantbloggen och Guldbloggen ut.

Alla nominerade går att finna i kommentarsfältet under detta inlägg.

Självklart är det tillåtet att försöka påverka juryn, som går in i ett sista sammanträde i eftermiddag.

Lycka till.

(Apropå tävlingen om den norska boken, hoppas jag som vanligt att den avgörs denna vecka...)

Uddevalla, kanske sista delen

Ikväll när barnen somnat (ännu en fantastisk kväll för övrigt, Vera hade sovit med papiljotter för att få fint lockigt hår till när jag kom hem, bara en sån sak...) läste Jonna (som inte är svartsjukt lagd, tack och lov) högt för mig från olika bloggar om gårdagkvällen. Minst tre gånger började jag gråta.

Här är osannolik kritik om en osannolik kväll:

Fritt ur hjärtat

Huskorset

Översättarhelena

Aslaughardar

IT-mamman

Stellan

Atahari

Jag är mållös.

Tack upphöjt till en ciljon.

PS, Till Anna och Pia: Blåbärsglöggen som jag fick i Falköping gjorde enorm succé på efterfesten, tack snälla och det är klart jag fixar två friplåtar till Örebro-giget 2 dec. Glöm inte att det är redan klockan 12!

Idag utan keps

Apropå obeskrivliga känslor

Helt sjukt magiskt

Det var den 31:a föreställningen på turnén.

Innan turnén kanske jag har spelat Heliga familjen, eller delar av den, 40-50 gånger. Det gör sammanlagt 70-80 gigs.

Igår i Uddevalla var det inte bara den bästa föreställningen på den här turnén. Det blev den bästa föreställningen nånsin. Eller jag kan inte betygsätta mig själv, men publiken var definitivt den mest fantastiska jag någonsin mött.

Jag vet inte vad jag ska säga. Tack är så futtigt i sammanhanget.

Obeskrivligt, men ändå, här är några detaljer:

Jag stod två timmar på scenen (plus paus, har aldrig spelat så länge), 3 extranummer (har aldrig hänt), 2 stående ovationer (aldrig hänt) och när jag hade spelat Vem fan är han?? (som bygger på en vidrig scenupplevelse i Västerås) som andra extranummer och kommer in på scenen och ser att publiken har ställt sig upp blev jag alldeles rörd och fick tårar i ögonen och höll på att falla ihop i en lycklig hög. (Som tur var stagade proffset i mig upp mig så att jag pallade sjunga min nya låt Hångla i Nangijala, jag tror den gick hem...).

Nu ska jag sväva hem till Lidingö.

Kram.

PS: Barlach Obama tackar alla för en lyckad kampanj, drygt 60 pers är väldigt bra spurtat!

PS2: Apropå förfesten, festen och efterfesten på rum 212, vill jag bara tacka alla inblandade för att ni förlängde min hellyckade kväll.

PS3: Om någon tog en bra bild eller filmsnutt vill jag jättegärna att ni mailar detta till mig på peter.barlach@telia.com

Kutym

Jag tror för övrigt att jag kommer att dela ut 9-10 fribiljetter ikväll. Undrar hur många av dessa som känner till att det är kutum att komma med present till artisten när man får en fribiljett...

Imorgon är det Pappadagen!

Istället för att turista eller blogga har jag suttit inne på 212:an på fina Park Avenue och kollat Dirty Sexy Money hela dan. Dom kör alla första åtta avsnitten på 5:an hela dan. Helt magisk teve. Tyvärr måste jag vika ner mig redan efter 5 avsnitt eftersom jag ska dra till Uddevalla.

Skämt åsido är jag snudd på överladdad och apropå kampanjen har jag små små indikationer på att den varit lyckad, men helt säker kan man ju inte vara förrän ikväll.

Jag ser dessutom mycket fram emot att träffa gamla och nya bloggvänner och sen är det party. Själv ska jag parta med handbromsen i, för jag ska åka hem imorgon och vill komma iväg! Vera säger att det är Pappadagen imorgon och det, kära vänner, slår tex Fars genomkommersialiserade dag med typ 100-0.

Inspirerad av Dirty, Sexy, Money ringde jag just receptionen och bad att få min bil framkörd till halv fyra.

Nu kör vi - mot Uddevalla!

Tidningsrubriker som gör en sjuk av hemlängtan

Hinner inte blogga mycket idag

Men här är i alla fall när jag får min bil framkörd på Park Avenue.

... och såhär lycklig är jag när jag äntligen kommer fram till Göteborg

Tack alla i Förslöv för att ni gjorde min mörka bilresa på knappt två timmar upp längs kusten bara svävande euforisk!

Såhär lycklig var jag när jag lämnade Förslöv för ett par timmar sen

Fullmånen lyser för mig och för Hallandsåsen

Kulturhuset i Trelleborg

Efter fyra raka drömföreställningar i underbara Småland var jag back in Skåne, närmare bestämt i Kulturhuset, Trelleborg.

En kväll när man får känna att man lever.

Arrangörerna (som var mycket sympatiska och trevliga killar i min ålder hör och häpna! På alla teaterföreningar har jag i 9 fall av 10 träffat ansvariga tanter som heter Ingegerd, men här var det 4-5 killar i min ålder som skötte Trelleborgs teaterförening), de drömde om 60 pers i publiken, hoppades på 50, trodde på 40, det kom 20.

Men återigen, det är inte där det spricker. Tjugo pers eller 1000. Jag spelar för dom som är där, inte dom som inte är där och så vidare och så vidare och så vidare...

Det bästa man kan säga om kvällen var att den var lärorik.

Ojojojoj, som jag slet. Efter tre och en halv sekund förstod jag att det här kan bli svårt. Inga applåder när jag kliver upp på scen, det har varit legio annars. När jag spontanskämtar om det, blir det bara osäkert i lokalen. Sen pratade jag om Malmö Arena som invigdes idag och att svartplåtar hade sålts för över 2000 kronor, jag undrade vad den dyraste svarta börs-biljetten gick för här i Kulturhuset i Trelleborg ikväll. Bara spridda skratt eftersom det visst inte var invigning i Arenan ikväll utan bara hockeypremiär, upplyste en tant mig om efter föreställningen. Och därefter - en svettig föreställning där jag sliter som ett djur med kassaskåpssäkra skratt som faller platt som en platt pannkaka i belöning.

Okej, det satt visst några där som jag kände var med i matchen. En räcka tonåringar längst fram som var med och ett par medelålders kulturkvinnor, som diggade mig skarpt. Men tyvärr märker jag tydligare av i en sån här liten lokal pensionärerna som skruvar på sig, tanterna i fiket som pratar med varandra längst bak i lokalen samt gubben som tittar på klockan och så vidare och så vidare och så vidare...

Imorgon snabb revansch i Bygdegården i Förslöv, några kilometer söder om Båstad.

(Bilden är från Hockeypremiären i Malmö Arena med 13 247 åskådare, som enligt en SVT-intervju med den genomrutinerade Malmöspelaren Jonas Höglund gav honom gåshud när han gjorde entré på isen...)

MMS som gör en sjuk av hemlängtan

Daten i bilder

Jag var tio minuter tidig pga att tåget passade så. Klev in på detta magiska Köpenhamn-ställe. Ett sånt där som helt enkelt inte görs i Sverige.

Fick ett sms av Figge att han var sen, men precis när jag skulle liveblogga om det steg han in. Tre minuter tidig.
Han var precis så trevlig, rolig, smart, ödmjuk, självironisk och bjussig på alla sätt och vis, som man kunde tänka sig.

Vi åt och drack och babblade och gick ut och rökte med jämna mellanrum (man fick inte röka inomhus så länge det fanns matgäster i lokalen, sen var det fritt fram på ett danskt vis). Vi summerade våra liv så efter tre timmar blev vi partysugna.
Vi visste att Jonas och Ylva och Cricko var på andra sidan bron och skulle ansluta vid 9-tiden. Vid halv nio-snåret ringde dom och krånglade lite och undrade om vi inte ville komma till Malmö istället. Figge satte tydligt ner foten och sa saker som att Malmö är Flen och Köpenhamn är New York. Dessutom ljög han och sa att man kunde köpa vin på tåget och att köket skulle vara öppet när de kom.
Vi bytte till det stora runda bordet (i bakgrunden syns mitt och Figges lilla romantiska bord) Jonas och Ylva och Cricko kom efter en stund och köket lyckades trolla fram en ostbricka till det utsvultna sällskapet. På bilden syns Jonas och Ylva tjafsa om något jag glömt.
Vi bytte ställe till ett ställe som jag tror hette Halvfems (90 på cp-danska...). Där fortsatte kalaset.
Jag tog "Kvällens bild".
Festandet fortsatte och en skitrolig Fellini (bild saknas, men han kunde citera min blogg) anslöt och vi missade vårt planerade tåg över bron. Vi tog en skön åttahundrakronors bulle hem till Fucking Flen.

I Fucking Flen i Moralsibirien (jag vill minnas att Figge kallade Sverige Moralsibirien vid något tillfälle, men jag kan ha fel, isf ber jag om ursäkt) vägrade receptionisten sälja mig och Jonas varsin öl eftersom klockan var över ett.

Tack och lov hade jag två öl på rummet, som vi gick upp och drack tre klunkar var ur och tjuvrökte varsin cigarett innan Jonas skulle hem till sitt hotell eftersom han skulle upp och jobba tidigt.

Tack för igår Figge och alla andra supersköna!

/Sverige Sverige Fosterland!

PS: Ja, jag somnade i taxin.

Titta vem som kom!